¹Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.

¹There is, then, now no condemnation to those in Christ Jesus, who walk not according to the flesh, but according to the Spirit;

²Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån syndens och dödens lag.

²for the law of the Spirit of the life in Christ Jesus did set me free from the law of the sin and of the death;

³Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.

³for what the law was not able to do, in that it was weak through the flesh, God, His own Son having sent in the likeness of sinful flesh, and for sin, did condemn the sin in the flesh,

⁴Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden.

⁴that the righteousness of the law may be fulfilled in us, who do not walk according to the flesh, but according to the Spirit.

⁵Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör.

⁵For those who are according to the flesh, the things of the flesh do mind; and those according to the Spirit, the things of the Spirit;

⁶Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid.

⁶for the mind of the flesh [is] death, and the mind of the Spirit — life and peace;

⁷Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.

⁷because the mind of the flesh [is] enmity to God, for to the law of God it doth not subject itself,

⁸Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.

⁸for neither is it able; and those who are in the flesh are not able to please God.

⁹I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till.

⁹And ye are not in the flesh, but in the Spirit, if indeed the Spirit of God doth dwell in you; and if any one hath not the Spirit of Christ — this one is not His;

¹⁰Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull.

¹⁰and if Christ [is] in you, the body, indeed, [is] dead because of sin, and the Spirit [is] life because of righteousness,

¹¹Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.

¹¹and if the Spirit of Him who did raise up Jesus out of the dead doth dwell in you, He who did raise up the Christ out of the dead shall quicken also your dying bodies, through His Spirit dwelling in you.

¹²Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet, så att vi skola leva efter köttet.

¹²So, then, brethren, we are debtors, not to the flesh, to live according to the flesh;

¹³Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gärningar, så skolen I leva.

¹³for if according to the flesh ye do live, ye are about to die; and if, by the Spirit, the deeds of the body ye put to death, ye shall live;

¹⁴Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.

¹⁴for as many as are led by the Spirit of God, these are the sons of God;

¹⁵I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»

¹⁵for ye did not receive a spirit of bondage again for fear, but ye did receive a spirit of adoption in which we cry, `Abba — Father.`

¹⁶Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.

¹⁶The Spirit himself doth testify with our spirit, that we are children of God;

¹⁷Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade.

¹⁷and if children, also heirs, heirs, indeed, of God, and heirs together of Christ — if, indeed, we suffer together, that we may also be glorified together.

¹⁸Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.

¹⁸For I reckon that the sufferings of the present time [are] not worthy [to be compared] with the glory about to be revealed in us;

¹⁹Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse.

¹⁹for the earnest looking out of the creation doth expect the revelation of the sons of God;

²⁰Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas,

²⁰for to vanity was the creation made subject — not of its will, but because of Him who did subject [it] — in hope,

²¹att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet.

²¹that also the creation itself shall be set free from the servitude of the corruption to the liberty of the glory of the children of God;

²²Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas.

²²for we have known that all the creation doth groan together, and doth travail in pain together till now.

²³Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning.

²³And not only [so], but also we ourselves, having the first-fruit of the Spirit, we also ourselves in ourselves do groan, adoption expecting — the redemption of our body;

²⁴Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser?

²⁴for in hope we were saved, and hope beheld is not hope; for what any one doth behold, why also doth he hope for [it]?

²⁵Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.

²⁵and if what we do not behold we hope for, through continuance we expect [it].

²⁶Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

²⁶And, in like manner also, the Spirit doth help our weaknesses; for, what we may pray for, as it behoveth [us], we have not known, but the Spirit himself doth make intercession for us with groanings unutterable,

²⁷Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty det är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.

²⁷and He who is searching the hearts hath known what [is] the mind of the Spirit, because according to God he doth intercede for saints.

²⁸Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.

²⁸And we have known that to those loving God all things do work together for good, to those who are called according to purpose;

²⁹Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.

²⁹because whom He did foreknow, He also did fore-appoint, conformed to the image of His Son, that he might be first-born among many brethren;

³⁰Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.

³⁰and whom He did fore-appoint, these also He did call; and whom He did call, these also He declared righteous; and whom He declared righteous, these also He did glorify.

³¹Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?

³¹What, then, shall we say unto these things? if God [is] for us, who [is] against us?

³²Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?

³²He who indeed His own Son did not spare, but for us all did deliver him up, how shall He not also with him the all things grant to us?

³³Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör.

³³Who shall lay a charge against the choice ones of God? God [is] He that is declaring righteous,

³⁴Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra sida, han manar ock gott för oss.

³⁴who [is] he that is condemning? Christ [is] He that died, yea, rather also, was raised up; who is also on the right hand of God — who also doth intercede for us.

³⁵Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd?

³⁵Who shall separate us from the love of the Christ? tribulation, or distress, or persecution, or famine, or nakedness, or peril, or sword?

³⁶Så är ju skrivet: »För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit aktade såsom slaktfår.»

³⁶(according as it hath been written — `For Thy sake we are put to death all the day long, we were reckoned as sheep of slaughter,`)

³⁷Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har älskat oss.

³⁷but in all these we more than conquer, through him who loved us;

³⁸Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma,

³⁸for I am persuaded that neither death, nor life, nor messengers, nor principalities, nor powers, nor things present,

³⁹varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

³⁹nor things about to be, nor height, nor depth, nor any other created thing, shall be able to separate us from the love of god, that [is] in Christ Jesus our Lord.