¹Då sjöngo Mose och Israels barn denna lovsång till HERRENS ära; de sade: »Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet.

¹Unya miawit si Moises, ug ang mga anak sa Israel, niini nga alawiton kang Jehova ug misulti sa pag-ingon: Magaawit ako kang Jehova, kay siya midaug nga mahimayaon. Ginatukmod niya sa dagat ang kabayo ug ang nagkabayo niini.

²HERREN är min starkhet och min lovsång, Och han blev mig till frälsning. Han är min Gud, jag vill ära honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.

²Si Jehova mao ang akong kaligonan ug alawiton, Ug nahimo nga akong kaluwasan: Kini mao ang akong Dios, ug ako magadalayeg kaniya: Ang Dios sa akong amahan, ug igapataas ko siya.

³HERREN är en stridsman, 'HERREN' är hans namn.

³Si Jehova maoy tawo sa panggubatan; Si Jehova mao ang iyang ngalan.

⁴Faraos vagnar och härsmakt kastade han i havet, hans utvalda kämpar dränktes i Röda havet.

⁴Ang mga carro ni Faraon ug sa iyang kasundalohan gitukmod niya sa dagat. Ug ang iyang mga pinili nga mga pangulo nangalumos sa Dagat nga Mapula.

⁵De övertäcktes av vattenmassor, sjönko i djupet såsom stenar.

⁵Ang mga kahiladman mingtabon kanila; Nangaunlod sila sa kahiladman ingon sa usa ka bato.

⁶Din högra hand, HERRE, du härlige och starke, din högra hand, HERRE, krossar fienden.

⁶Ang Imong kamot nga too, oh Jehova mahimayaon sa gahum. Ang imong kamot nga too, Oh Jehova, nagadugmok sa kaaway.

⁷Genom din stora höghet slår du ned dina motståndare; du släpper lös din förgrymmelse, den förtär dem såsom strå.

⁷Ug sa pagkadaku sa imong kagahum imong gilintuwad kadtong mingtindog batok kanimo: Gisugo mo ang imong kaligutgut, kini naglamoy kanila ingon sa mga laya nga dagami .

⁸För en fnysning av din näsa uppdämdes vattnen, böljorna reste sig och samlades hög, vattenmassorna stelnade i havets djup.

⁸Sa huyop sa imong mga ilong mingpundok ang mga tubig, Mingtipon-og nga habog ang mga sulog ingon sa usa ka tapok; Ang mga kahiladman mitibook sa kinataliwad-an sa dagat.

⁹Fienden sade: 'Jag vill förfölja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, släcka min hämnd på dem; jag vill draga ut mitt svärd, min hand skall förgöra dem.'

⁹Ang kaaway miingon: Pagalutoson ko, pagaagpason ko, pagabahin-bahinon ko ang mga inagaw, Ang akong tinguha pagatagbawon diha kanila; Pagabakyawon ko ang akong espada, ang kamot ko magalaglag kanila.

¹⁰Du andades på dem, då övertäckte dem havet; de sjönko såsom bly i de väldiga vattnen.

¹⁰Gihuypan mo sila sa imong hangin, ug ang dagat milukot kanila. Minglugdang sila ingon sa tingga sa makusog nga mga tubig.

¹¹Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem är dig lik, du härlige och helige, du fruktansvärde och högtlovade, du som gör under?

¹¹Kinsa man ang sama kanimo, oh Jehova, sa taliwala sa mga dios? Kinsa man ang sama kanimo, mahimayaon sa pagkabalaan, Kahaladlokan sa mga pagdayeg, magbubuhat sa mga katingalahan?

¹²Du räckte ut din högra hand, då uppslukades de av jorden.

¹²Gituy-od mo ang imong kamot nga too, Ang yuta milamoy kanila.

¹³Men du ledde med din nåd det folk du hade förlossat, du förde dem med din makt till din heliga boning.

¹³Ikaw sa imong mahigugmaong-kalolot nagmando niining katawohan, nga imong nabawi: Gitultulan mo sila tungod sa imong kabaskug paingon sa imong balaan nga puloy-anan.

¹⁴Folken hörde det och måste då darra, av ångest grepos Filisteens inbyggare.

¹⁴Ang mga katawohan nakadungog, ug sila nangurog: Gidakup sa mga kasakit ang mga pumoluyo sa Philistia.

¹⁵Då förskräcktes Edoms furstar, Moabs hövdingar grepos av bävan, alla Kanaans inbyggare försmälte av ångest.

¹⁵Unya ang mga pangulo sa Edom nangalisang; Ang mga tawong mabaskug sa Moab gidakup sa pagkurog. Ang tanan nga mga pumoluyo sa Canaan nangahanaw.

¹⁶Ja, över dem faller förskräckelse och fruktan; för din arms väldighet stå de såsom förstenade, medan ditt folk tågar fram, o HERRE medan det tågar fram, det folk du har förvärvat.

¹⁶Nahulog sa ibabaw nila ang kahadlok ug kalisang; Tungod sa pagkamakagagahum sa imong bukton nangahilum sila ingon sa usa ka bato, Hangtud nga mingsaylo ang imong katawohan, Oh Jehova, Hangtud nga mingsaylo kini nga katawohan nga imong gipalit.

¹⁷Du för dem in och planterar dem på din arvedels berg, på den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, Herre, som dina händer hava berett.

¹⁷Ikaw magapasulod kanila, ug magapahamutang kanila sa bukid sa imong panulondon, Sa dapit nga imong puloy-anan nga imong gitagana, Oh Jehova; Sa balaang puloy-anan, Oh Ginoo, nga gitukod mo sa imong mga kamot.

¹⁸HERREN är konung alltid och evinnerligen!»

¹⁸Si Jehova magahari sa mga katuigan nga walay katapusan.

¹⁹Ty när Faraos hästar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, lät HERREN havets vatten vända tillbaka och komma över dem, sedan Israels barn på torr mark hade gått mitt igenom havet.

¹⁹Kay ang mga kabayo ni Faraon mingsulod uban sa iyang mga carro, ug uban sa iyang mga katawohang nagakabayo ngadto sa dagat, ug gipabalik ni Jehova ang mga tubig sa dagat sa ibabaw nila; apan ang mga anak sa Israel nanagpanlakaw sa mamala nga yuta sa taliwala sa dagat.

²⁰Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans.

²⁰Ug si Miriam, ang manalagna nga babaye, nga igsoon ni Aaron mibitbit ug gagmay nga tambol sa iyang kamot, ug ang tanang mga babaye mingsunod kaniya nga may magagmay nga mga tambol ug inubanan sa mga pagsayaw:

²¹Och Mirjam sjöng för dem: »Sjungen till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet.»

²¹Ug si Miriam mitubag kanila. Pag-awit kamo kang Jehova, kay siya midaug nga mahimayaon; Gitukmod niya sa dagat ang kabayo ug ang nagkabayo niini.

²²Därefter lät Mose israeliterna bryta upp från Röda havet, och de drogo ut i öknen Sur; och tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.

²²Ug ang Israel gihatud ni Moises gikan sa Dagat nga Mapula, ug milakaw sila padulong sa kamingawan sa Sur; ug nanglakaw sila ug totolo ka adlaw sa kamingawan, ug wala makakaplag ug tubig.

²³Så kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. Därav fick stället namnet Mara.

²³Ug sa pag-abut nila sa Mara, wala sila makahimo sa pag-inum sa mga tubig sa Mara kay kadto mga mapait; tungod niana gibutangan kini ug ngalan nga Mara.

²⁴Då knorrade folket emot Mose och sade: »Vad skola vi dricka?»

²⁴Ug ang katawohan nanagbagulbol batok kang Moises, ug miingon: Unsa ba ang atong pagaimnon?

²⁵Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags trä, som han kastade i vattnet, och så blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.

²⁵Ug si Moises mitu-aw kang Jehova; ug si Jehova nagpakita kaniya ug usa ka kahoy, ug gihulog niya kini sa mga tubig, ug ang mga tubig nahimong matam-is. Didto sila gihatagan niya ug usa ka tulomanon ug usa ka sulondan, ug didto iyang gisulayan sila;

²⁶Han sade: »Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör vad rätt är i hans ögon och lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, så skall jag icke lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare.»

²⁶Ug miingon siya: Kong magpatalinghug ka sa masingkamuton gayud sa tingog ni Jehova nga imong Dios, ug magabuhat ka niadtong matarung sa iyang mga mata, ug magapatalinghug sa iyang mga sugo, ug magabantay sa tanan niya nga mga tulomanon, walay bisan unsang sakita sa mga gipadala ko sa mga Egiptohanon, nga igapadala ko kanimo; kay ako mao si Jehova nga magaayo kanimo.

²⁷Sedan kommo de till Elim; där funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd. Och de lägrade sig där vid vattnet.

²⁷Ug miabut sila sa Elim, nga didto may napulo ug duha ka tinubdan sa tubig, ug kapitoan ka palma; ug napahamutang sila didto sa haduol sa mga tubig.