¹I sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kommo några av de äldste i Israel för att fråga HERREN; och de satte sig ned hos mig.

¹Ug nahitabo sa ikapito ka tuig, sa ikalima ka bulan , sa ikanapulo ka adlaw sa bulan, nga dihay pipila sa mga anciano sa Israel nga ming-abut aron sa pagpakisayud mahitungod kang Jehova, ug minglingkod sa akong atubangan.

²Då kom HERRENS ord till mig han sade:

²Ug ang pulong ni Jehova midangat kanako, nga nagaingon:

³Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Haven I kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter icke fråga mig av eder, säger Herren, HERREN.

³Anak sa tawo, sumulti ka sa mga anciano sa Israel, ug umingon ka kanila: Mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Mianhi ba kamo sa pagpakigsayud mahitungod kanako? Ingon nga ako buhi, nagaingon ang Ginoong Jehova, ako dili buot nga pakisayran ninyo.

⁴Men vill du döma dem, ja, vill du döma, du människobarn, så förehåll dem deras fäders styggelser

⁴Hukman mo ba sila, anak sa tawo, hukman mo ba sila? pahibaloon mo sila sa mga dulumtanan sa ilang mga amahan;

⁵och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: På den dag då jag utvalde Israel, då upplyfte jag min hand till ed inför Jakobs hus' barn och gjorde mig känd för dem i Egyptens land; jag upplyfte min hand till ed inför dem och sade: »Jag är HERREN, eder Gud.

⁵Ug umingon ka kanila: Mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Sa adlaw sa akong pagpili sa Israel, ug sa nanumpa ako sa kaliwat sa balay ni Jacob, ug sa nagpaila ako sa akong kaugalingon kanila didto sa yuta sa Eqipto, sa diha nga nanumpa ako kanila, nga nagaingon: Ako mao si Jehova nga inyong Dios;

⁶På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder.

⁶Niadtong adlawa ako nanumpa kanila, sa pagdala kanila sa gawas gikan sa yuta sa Eqipto ngadto sa usa ka yuta nga akong nasusi alang kanila, yuta nga nagapaagay sa gatas ug dugos, nga maoy himaya sa tanang mga yuta.

⁷Och jag sade till dem: »Var och en av eder kaste bort sina ögons styggelser, och ingen orene sig på Egyptens eländiga avgudar; jag är HERREN, eder Gud.»

⁷Ug miingon ako kanila: Isalibay ninyo sa tagsatagsa ka tawo ang mga dulumtanan sa inyong mga mata, ug ayaw ninyo paghugawi ang inyong kaugalingon uban sa mga dios-dios sa Egipto; ako mao si Jehova nga inyong Dios.

⁸Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra på mig; de kastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och de övergåvo icke Egyptens eländiga avgudar. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem mitt i Egyptens land.

⁸Apan sila mingsukol batok kanako, ug wala mamati kanako; ang tagtatagsa kanila wala magsalibay sa mga dulumtanan sa ilang mga mata, ni mingbiya sila sa mga dios-dios sa Egipto. Unya ako miingon, ibubo ko ang akong kaligutgut diha sa ibabaw nila, aron sa pagtibawas sa akong kasuko batok kanila sa taliwala sa yuta sa Egipto.

⁹Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, bland vilka de levde, och i vilkas åsyn jag gjorde mig känd för dem, i det jag förde dem ut ur Egyptens land.

⁹Apan gibuhat ko ang angay alang sa akong ngalan, aron kini dili panamastamasan sa atubangan sa mga nasud, diin sila anaa sa taliwala, sa kang kansang pagtan-aw gipaila ko kanila ang akong kaugalingon pinaagi sa pagdala kanila sa gawas sa yuta sa Egipto.

¹⁰Så förde jag dem då ut ur Egyptens land och lät dem komma in i öknen.

¹⁰Busa ako silang gipagula gikan sa yuta sa Egipto, ug gihatud ko sila ngadto sa kamingawan.

¹¹Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina rätter; den människa som gör efter dem får leva genom dem.

¹¹Ug gihatag ko kanila ang akong kabalaoran, ug gipakita kanila ang akong mga tulomanon, nga kong tumanon sa tawo, siya mabuhi diha kanila.

¹²Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att man skulle veta att jag är HERREN, som helgar dem.

¹²Labut pa usab gihatag ko kanila ang akong mga adlawng igpapahulay, aron mahimong usa ka timaan sa taliwala kanako ug kanila, aron sila makaila nga ako mao si Jehova nga ngabalaan kanila.

¹³Men Israels hus var gensträvigt mot mig i öknen; de vandrade icke efter mina stadgar, utan föraktade mina rätter, fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock svårt mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem i öknen och så förgöra dem.

¹³Apan ang balay sa Israel misukol batok kanako didto sa kamingawan: sila wala maglakaw sa akong kabalaoran, ug gisalikway nila ang akong mga tulomanon, nga kong bantayan kini sa tawo, siya mabuhi diha kanila; ug ang akong mga adlawng igpapahulay ilang gipasipalahan sa hilabihan gayud. Unya ako miingon nga ibubo ko ang akong kaligutgut diha sa ibabaw nila didto sa kamingawan, aron sa pag-ut-ut kanila.

¹⁴Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.

¹⁴Apan gibuhat ko ang angay alang sa akong ngalan, aron kini dili pasipalahan sa atubangan sa mga nasud, sa kang kansang pagtan-aw sila gipagula ko.

¹⁵Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder --

¹⁵Labut pa usab gipanumpa ko kanila didto sa kamingawan, nga sila dili ko unta dad-on ngadto sa yuta nga gihatag ko kanila, yuta nga nagapaagay sa gatas ug dugos, nga maoy himaya sa tanang mga yuta;

¹⁶detta därför att de föraktade mina rätter och icke vandrade efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras hjärtan följde efter deras eländiga avgudar.

¹⁶Tungod kay gisalikway nila ang akong mga tulomanon, ug sila wala maglakaw sa akong kabalaoran, ug nanagpasipala sa akong mga adlawng igpapahulay: kay ang ilang kasingkasing nanagsunod sa ilang mga dios-dios.

¹⁷Men jag visade dem skonsamhet och fördärvade dem icke; jag gjorde icke alldeles ände på dem i öknen.

¹⁷Bisan pa niana gipagawas sila sa akong mata, ug sila wala ko laglaga, ni itibawason ko sila didto sa kamingawan.

¹⁸Och jag sade till deras barn i öknen: »I skolen icke vandra efter edra fäders stadgar och icke hålla deras rätter, ej heller orena eder på deras eländiga avgudar.

¹⁸Ug ako miingon sa ilang mga anak didto sa kamingawan: Ayaw kamo paglakaw sa kabalaoran sa inyong mga amahan, ni magtuman kamo sa ilang mga tulomanon, ni maghugaw kamo sa inyong kaugalingon sa ilang mga dios-dios.

¹⁹Jag är HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och håller mina rätter och gören efter dem.

¹⁹Ako mao si Jehova nga inyong Dios: managlakaw kamo sa akong kabalaoran ug bantayan ninyo ang akong tulomanon ug tumana sila;

²⁰Och helgen mina sabbater, och må de vara ett tecken mellan mig och eder, för att man må veta att jag är HERREN, eder Gud.

²⁰Ug balaana ang akong mga adlawng igpapahuklay; ug sila mahimong usa ka timaan sa taliwala kanako ug kaninyo, aron kamo makaila nga ako mao si Jehova nga inyong Dios.

²¹Men deras barn voro gensträviga mot mig; de vandrade icke efter mina stadgar och höllo icke mina rätter, så att de gjorde efter dem fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem i öknen.

²¹Apan, ang mga anak mingsukol batok kanako; sila wala maglakaw sa akong kabalaoran, ni magbantay sa akong mga tulomanon sa pagtuman kanila, nga kong sila tumanon sa tawo, siya mabuhi diha kanila; gipasipalahan nila ang akong mga adlawng igpapahulay. Unya ako miingon nga ibubo ko ang akong kaligutgut diha sa ibabaw nila aron sa pagtibawas sa akong kasuko batok kanila didto sa kamingawan.

²²Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.

²²Bisan pa niana ako nagpalikay sa akong kamot, ug gibuhat ko ang angay alang sa akong ngalan aron kini dili pasipalahan diha sa atubangan sa mga nasud, sa kang kansang pagtan-aw gipagula ko sila.

²³Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att förskingra dem bland folken och förströ dem i länderna,

²³Labut pa ako nanumpa kanila didto sa kamingawan, nga patlaagon ko sila sa taliwala sa mga nasud, ug patibulaagon ko sila latas sa mga nasud;

²⁴eftersom de icke gjorde efter mina rätter, utan föraktade mina stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras ögon hängde vid deras fäders eländiga avgudar.

²⁴Tungod kay wala sila magtuman sa akong mga tulomanon, kondili nanagsalikway sa akong kabalaoran, ug nanagpasipala sa akong mga adlawng igpapahulay, ug ang ilang mga mata nanagnunot sa mga dios-dios sa ilang mga amahan.

²⁵Därför gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras båtnad, och rätter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.

²⁵Labut pa usab kanila gihatag ko nga silot ang kabalaoran nga dili maayo, ug mga tulomanon diin sila dili mabuhi;

²⁶Och jag lät dem orena sig med sina offerskänker, med att låta allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem med förfäran, på det att de skulle förstå att jag är HERREN.

²⁶Ug sila gipahugawan ko sa kaugalingon nilang mga gasa, nga niana ilang gipaagi sa kalayo ang tanan kadto nga ming-abli sa tagoangkan, aron sila wagtangon ko, sa katuyoan nga sila makaila unta nga ako mao si Jehova.

²⁷Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Också därmed hava edra fäder hädat mig, att de hava begått otrohet mot mig.

²⁷Busa, anak sa tawo, sumulti ka sa balay sa Israel, ug umingon ka kanila: Mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Labut pa niining paagiha ang inyong mga amahan nagpasipala kanako, nga niana sila nakasala batok kanako.

²⁸När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat att giva dem, och när de så där fingo se någon hög kulle eller något lummigt träd, då offrade de där sina slaktoffer och framburo där sina offergåvor, mig till förtörnelse, och läto där sina offers välbehagliga lukt uppstiga och utgöto där sina drickoffer.

²⁸Kay sa diha nga gipasulod ko sila ngadto sa yuta, nga akong gipanumpaan sa paghatag kanila, unya sila nakakita sa tagsatagsa ka hataas nga bungtod, ug sa tanang mga kahoy nga madasok ug sila nanagdulot didto sa ilang mga halad, ug didto gitanyag nila sa pagkamahagiton ang ilang halad; didto usab gibuhat nila ang ilang maamyon nga kahumot, ug didto gibubo ang ilang mga halad-nga-ilimnon.

²⁹Då sade jag till dem: »Vad är detta för en offerhöjd, denna som I kommen till?» Därav fick en sådan plats namnet »offerhöjd», såsom man säger ännu i dag.

²⁹Unya ako miingon kanila: Unsa ba alang kaninyo ang kahulogan sa hataas nga dapit diin kamo moadto? Busa ang ngalan niana ginatawag nga Bama hangtud niining adlawa.

³⁰Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Skolen då I orena eder på samma sätt som edra fäder gjorde, och i trolös avfällighet löpa efter deras styggelser?

³⁰Tungod niini umingon ka sa balay sa Israel: Mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Gihugawan ba ninyo ang inyong kaugalingon ingon sa batasan sa inyong mga amahan? ug nakighilawas ba kamo sumala sa ilang mga dulumtanan?

³¹I orenen eder ännu i dag på alla edra eländiga avgudar, i det att I frambären åt dem edra offerskänker och låten edra barn gå genom eld. Skulle jag då låta fråga mig av eder, I av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, ja låter icke fråga mig av eder.

³¹Ug sa diha nga nanghatag kamo sa inyong mga gasa, sa diha nga gipaagi ninyo ang inyong mga anak diha sa kalayo, gihugawan ba ninyo ang inyong kaugalingon uban ang tanan ninyong mga dios-dios bisan hangtud ninyo ining adlawa? ug ako pakisayran pa ba diay ninyo, Oh balay sa Israel? Ingon nga ako buhi, nagaingon ang Ginoong Jehova, ako dili gayud pakisayran ninyo:

³²Och förvisso skall icke det få ske som har kommit eder i sinnet, då I tänken: »Vi vilja bliva såsom hedningarna, såsom folken i andra länder: vi vilja tjäna trä och sten.

³²Ug kadtong mosulod sa inyong panumduman dili gayud mahitabo, sa pagkaagi nga kamo mag-ingon: Manig-ingon kita sa mga nasud, sama sa mga panimalay sa kayutaan, sa ilang pag-alagad sa kahoy ug bato.

³³Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag sannerligen regera över eder.

³³Ingon nga ako buhi, nagaingon ang Ginoong Jehova, sa pagkamatuod uban ang kamot nga gamhanan, ug uban ang tinuy-od nga bukton ug uban ang kaligutgut nga binubo, ako magahari sa ibabaw ninyo.

³⁴Och med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag föra eder ut ifrån folken och församla eder från de länder i vilka I ären förströdda.

³⁴Ug panguhaon ko kamo gikan sa mga katawohan, ug tigumon ko kamo gikan sa mga kayutaan diin kamo gipatibulaag, uban ang kamot nga gamhanan, ug uban ang bukton nga tinuy-od, ug uban ang kaligutgut nga binubo;

³⁵Och jag skall föra eder in i Folkens öken, och där skall jag gå till rätta med eder, ansikte mot ansikte.

³⁵Ug kamo dad-on ko ngadto sa kamingawan sa mga katawohan, ug didto hukman ko kamo, sa nawong ug nawong.

³⁶Likasom jag gick till rätta med edra fäder i öknen vid Egyptens land, så skall jag ock gå till rätta med eder, säger Herren, HERREN.

³⁶Ingon sa paghukom ko sa inyong mga amahan didto sa kamingawan sa yuta sa Eqipto, ingon man pagahukman ko kamo, nagaingon ang Ginoong Jehova.

³⁷Och jag skall låta eder draga fram under staven och tvinga eder in i förbundets band.

³⁷Ug kamo pasung-on ko ilalum sa akong sungkod, ug dad-on ko kamo ngadto sa higot sa tugon;

³⁸Och jag skall rensa bort ifrån eder dem som sätta sig upp emot mig och avfalla från mig, jag skall skaffa bort dem ur det land där de nu bo, men in i Israels land skola de icke få komma; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

³⁸Ug paphaon ko gikan sa inyong taliwala ang mga masukihon, ug kadtong nanagpakasala batok kanako; panad-on ko sila ngadto sa gawas gikan sa yuta diin sila magapuyo, apan sila dili makasulod sa yuta sa Israel: ug kamo makaila nga ako mao si Jehova.

³⁹Men hören nu, I av Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Välan, gån åstad och tjänen edra eländiga avgudar, var och en dem han har. Sedan skolen I förvisso komma att höra på mig, och I skolen då icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offerskänker och edra eländiga avgudar.

³⁹Mahatungod kaninyo, Oh balay sa Israel, mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Lakaw kamo, mag-alagad ang tagsatagsa kaninyo sa iyang mga dios-dios, ug kutob karon hangtud sa katapusan usab kong ugaling kamo dili magpatalinghug kanako; apan ang akong balaan nga ngalan dili na ninyo pasipalahan uban sa inyong mga gasa, ug uban sa inyong mga dios-dios.

⁴⁰Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren, HERREN där skall hela Israels hus tjäna mig, så många därav som finnas i landet; där skall jag finna behag i dem, där skall jag hava lust till edra offergärder och till förstlingen av edra gåvor, vadhelst I viljen helga.

⁴⁰Kay sa akong balaan nga bukid, sa hataas nga bukid sa Israel, nagaingon ang Ginoong Jehova, didto ang tibook nga balay sa Israel, silang tanan magaalagad kanako diha sa yuta: didto, dawaton ko sila, ug didto pagakinahanglanon ko ang inyong mga halad, ug ang unang mga bunga sa inyong mga paghalad, uban ang tanan ninyong mga balaan nga butang.

⁴¹Vid den välbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, när tiden kommer, att jag för eder ut ifrån folken och församlar eder från de länder i vilka I ären förströdda. Och jag skall bevisa mig helig på eder inför folkens ögon.

⁴¹Dawaton ko kamo ingon nga usa ka maamyon nga kahumot, sa diha nga kuhaon ko kamo gikan sa mga katawohan, ug sa diha nga tigumon ko kamo gikan sa mga kayutaan diin kamo gipatibulaag; ug ako pagabalaanon diha kaninyo sa atubangan sa mga nasud.

⁴²Ja, I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag låter eder komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att giva åt edra fäder.

⁴²Ug kamo makaila nga ako mao si Jehova, sa diha nga dad-on ko kamo ngadto sa yuta sa Israel, sulod sa yuta nga gipanumpa ko nga ihatag sa inyong mga amahan.

⁴³Och där skolen I tänka tillbaka på edra vägar och på alla de gärningar som I orenaden eder med; och I skolen känna leda vid eder själva för allt det onda som I haven gjort.

⁴³Ug didto mahinumdum kamo sa inyong mga dalan, ug sa tanan ninyong mga buhat, diin kamo naghugaw sa inyong kaugalingon; ug kamo pagalud-on sa inyong kaugalingon diha sa inyong pagtan-aw tungod sa tanang mga kadautan nga inyong nabuhat.

⁴⁴Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag så handlar med eder, för mitt namns skull och icke efter edra onda vägar och edra skändliga gärningar, I av Israels hus, säger Herren, HERREN.

⁴⁴Ug kamo makaila nga ako mao si Jehova, sa diha nga mabuhat ko na ang angay kaninyo tungod sa akong ngalan, dili sumala sa inyong mga dautang dalan, ni sumala sa inyong mga hiwi nga buhat, Oh kamo nga sa balay sa Israel, nagaingon ang Ginoong Jehova.

⁴⁵Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

⁴⁵Ug ang pulong ni Jehova midangat kanako, nga nagaingon:

⁴⁶Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder; ja, profetera mot skogslandet söderut;

⁴⁶Anak sa tawo, ipaatubang ang imong nawong paingon sa habagatan, ug ihulog ang imong pulong paingon sa habagatan, ug panagna batok sa kalasangan sa kapatagan sa Habagatan;

⁴⁷säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skall förtära alla träd i dig, både de friska och de torra; den flammande lågan skall icke kunna släckas, och av den skola allas ansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.

⁴⁷Ug umingon ka sa kalasangan sa Habagatan: Pamati sa pulong ni Jehova: Mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Ania karon, ako magahaling ug kalayo diha kanimo, ug kini magaut-ut sa tanang lunhaw nga kahoy nga anaa kanimo, ug sa tanang laya nga kahoy: ang nagdilaab nga siga dili mapalong, ug ang tanang mga nawong gikan sa habagatan ngadto sa amihanan masunog niana.

⁴⁸Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; den skall icke kunna släckas.

⁴⁸Ug ang tanang unod makakita nga ako, si Jehova, maoy mihaling niini: kini dili mapalong.

⁴⁹Och jag sade: »Ack, Herre, HERRE! Dessa säga om mig: 'Denne talar ju gåtor.'»

⁴⁹Unya miingon ako: Ah Ginoong Jehova: sila nagaingon tungod kanako: Dili ba siya maoy usa ka magsusulti sa mga sambingay?