¹Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹Ug ang pulong ni Jehova midangat kanako, nga nagaingon:

²Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.

²Anak sa tawo, ipaatubang ang imong nawong paingon sa Jerusalem, ug ihulog ang imong pulong paingon sa mga balaan nga puloy-an ug panagna batok sa yuta sa Israel;

³Och säg till Israels land: Så säger HERREN: Se, jag skall vända mig mot dig och draga ut mitt svärd ur skidan och utrota ur dig både rättfärdiga och ogudaktiga.

³Ug umingon ka sa yuta sa Israel: Mao kini ang giingon ni Jehova: Ania karon, ako batok kanimo, ug ibton ko ang akong espada gikan sa sakoban niini, ug putlon ko gikan kanimo ang matarung ug ang dautan.

⁴Ja, eftersom jag skall utrota ur dig både rättfärdiga och ogudaktiga, därför skall mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt kött mellan söder och norr;

⁴Nan sanglit kay putlon ko gikan kanimo ang matarung ug ang dautan, tungod niini ang akong espada mogula gikan sa iyang sakoban batok sa tanang unod sukad sa habagatan ngadto sa amihanan:

⁵och allt kött skall förnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt svärd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.

⁵Ug ang tanang unod makaila nga ako, si Jehova, miibut sa akong espada gikan sa sakoban niini; kini dili na gayud isakob pag-usab.

⁶Men du, människobarn, må sucka, ja, du må sucka inför deras ögon, som om dina länder skulle brista sönder i din bittra smärta.

⁶Busa panghupaw, ikaw nga anak sa tawo; uban sa pagkabunggo sa imong mga hawak, ug uban sa kapaitan magpanghupaw ka sa atubangan sa ilang mga mata.

⁷Och när de fråga dig: »Varför suckar du?», då skall du svara: »För ett olycksbud, som när det kommer, skall göra att alla hjärtan förfäras och alla händer sjunka ned och alla sinnen omtöcknas och alla knän bliva såsom vatten. Se, det kommer, ja, det fullbordas! säger Herren, HERREN.»

⁷Ug mahitabo nga sa diha nga sila moingon kanimo. Tungod sa unsa ba nanghupaw ikaw? nga ikaw moingon: Tungod sa mga balita, kay kini ania na; ug ang tanang kasingkasing matunaw, ug ang tanang mga kamot mangaluya, ug ang tanang espiritu malisang, ug ang tanang mga tuhod mahimong mahuyang ingon sa tubig: ania karon, kini miabut na, ug kini pagabuhaton gayud, nagaingon ang Ginoong Jehova.

⁸Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

⁸Ug ang pulong ni Jehova midangat kanako, nga nagaingon:

⁹Du människobarn, profetera och säg: Så säger HERREN: Säg: Ett svärd, ja, ett svärd har blivit vässt och har blivit fejat.

⁹Anak sa tawo, panagna, ug umingon: Mao kini ang giingon ni Jehova: Ingna: Usa ka espada, usa ka espada, kana ginabaid, ug gipasinaw usab;

¹⁰Det har blivit vässt, för att det skall anställa ett slaktande; det har blivit fejat, för att det skall blixtra. Eller skola vi få fröjd därav? Fröjd av det som bliver ett tuktoris för min son, ett för vilket intet trä kan bestå!

¹⁰Kana ginabaid aron kana makamatay; kana gipasinaw aron maingon sa kilat: magamalipayon ba diay kita? ang sungkod sa akong anak nga lalake, kana nagatamay sa tagsatagsa ka kahoy.

¹¹Nej, han har lämnat det till att fejas, för att det skall fattas i handen; svärdet har blivit vässt och fejat för att sättas i en dråpares hand.

¹¹Ug kana gihatag aron pasinawon, aron kini magamit: ang espada, kana ginabaid, oo, kana gipasinaw, aron ihatag kana ngadto sa kamot sa magpapatay.

¹²Ropa och jämra dig, du människobarn, ty det drabbar mitt folk, det drabbar alla Israels hövdingar. De äro med mitt folk hemfallna åt svärdet; därför må du slå dig på länden.

¹²Suminggit ug magminatay ka, anak sa tawo; kay kana anaa sa ibabaw sa akong katawohan, kana anaa sa ibabaw sa tanang mga principe sa Israel: sila ginatugyan ngadto sa espada uban sa akong katawohan: busa tigbasa ang imong paa.

¹³Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det då vara möjligt att riset icke drabbade, det ris för vilket intet kan bestå? säger Herren, HERREN.

¹³Tungod kay adunay usa ka pag-sulay; ug unsa man kong ang sungkod magatamay mahanaw? nagaingon ang Ginoong Jehova.

¹⁴Men du, människobarn, profetera och slå händerna tillsammans; må svärdet fördubblas, ja, bliva såsom tre, må det bliva ett mordsvärd, ett mordsvärd jämväl för den störste, svärdet som drabbar dem från alla håll.

¹⁴Busa ikaw, anak sa tawo, panagna ug idagpi ang imong kamot sa usa; ug himoa nga ang espada mapilo sa makatulo, ang espada sa nasamaran sa kamatayon; kana mao ang espada niadtong daku nga gisamaran sa kamatayon, nga misulod sa ilang mga lawak.

¹⁵Ja, för att deras hjärtan må försmälta av ångest, och för att många må falla, skall jag sända det blänkande svärdet mot alla deras portar. Ack, det är gjort likt en blixt, det är draget för att slakta!

¹⁵Gipahamutang ko ang mahulgaon nga espada diha sa tanan nilang mga ganghaan, aron ang ilang kasingkasing matunaw, ug ang ilang paghidugmo padaghanon: ah! kana ginahimo ingon sa kilat, kana gitalinsan aron ipatay.

¹⁶Hugg lös med all makt åt höger, måtta åt vänster, varthelst din egg kan bliva riktad.

¹⁶Hipuson mo sa tingub, umadto ka dapit sa too, magpahaluna ka, umadto ka dapit sa wala, bisan asa ipaatubang ang imong nawong.

¹⁷Också jag skall slå mina händer tillsammans och släcka min vrede. Jag, HERREN, har talat.

¹⁷Dagpion ko usab ang akong mga kamot, ug akong pahunongon ang akong kaligutgut: ako, si Jehova, nagaingon niini.

¹⁸Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹⁸Ang pulong ni Jehova midangat sa usab kanako, nga nagaingon:

¹⁹Du människobarn, märk ut åt dig två vägar på vilka den babyloniske konungens svärd kan gå fram; låt båda gå ut från ett och samma land. Skär så ut en vägvisare, skär ut den för den plats där stadsvägarna skilja sig.

¹⁹Ingon man usab, ikaw anak sa tawo, magtudlo ka alang kanimo ug duha ka alagianan, aron ang espada sa hari sa Babilonia moabut; silang duha mogula gikan sa usa ka yuta: ug timan-an mo ang usa ka dapit, timan-i kana sa ulohan sa alagianan paingon sa ciudad.

²⁰Märk ut såsom det håll dit svärdet kan gå dels Rabba i Ammons barns land, dels Juda med det befästa Jerusalem.

²⁰Ikaw magatudo ug usa ka alagianan alang sa espada nga moabut ngadto sa Rabba sa mga anak sa Ammon, ug ngadto sa Juda sa Jerusalem ang linig-onan.

²¹Ty konungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna begynna; han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.

²¹Kay ang hari sa Babilonia nagtindog sa kinasang-an sa dalan, diha sa ulohan sa duha ka dalan, aron sa pagtagna-tagna: iyang giuyog nga nagbalikbalik ang mga udyong niya , nagpakitambag siya sa mga larawan, mili-li siya sa atay.

²²I sin högra hand får han då ut lotten »Jerusalem», för att han där skall sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop, upphäva sin röst till härskri, för att han där skall sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur. --

²²Sa iyang too nga kamot mao ang tagna alang sa Jerusalem, sa pagpahaluna sa mga troso-nga-iglulumpag sa mga kuta, pagpabuka sa baba alang sa pagpatay, sa pagpataas sa tingog pinaag isa pagsinggit, sa pagpahaluna ug mga troso nga-iglulumpag sa mga kuta batok sa mga ganghaan, paghimo ug bungdo ug pagtukod sa mga kuta.

²³Detta synes dem vara en falsk spådom: de hava ju heliga eder. Men han uppväcker minnet av deras missgärning, och så ryckas de bort.

²³Ug alang kanila kini mahimong usa ka tagna nga bakak sa ilang atubangan, kanila nga nanagpanumpa; apan siya nagapahinumdum sa kasal-anan aron nga kini makuha.

²⁴Därför säger Herren, HERREN så: Eftersom I haven uppväckt minnet av eder missgärning i det att edra överträdelser hava blivit uppenbara, så att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gören, ja, eftersom minnet av eder har blivit uppväckt, därför skolen I komma att med makt ryckas bort.

²⁴Busa mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Tungod kay nagpahanumdum kamo sa inyong kasal-anan, nga niana ang inyong mga paglapas nabuksan sa pagkaagi nga diha sa tanan ninyong mga buhat ang inyong mga sala mipakita; tungod kay kamo nahinumduman, kamo hidakpan pinaagi sa kamot.

²⁵Och du, dödsdömde, ogudaktige furste över Israel, du vilkens dag kommer, när din missgärning har nått sin gräns,

²⁵Ug ikaw, Oh dautan nga gisamaran sa samad nga sa kamatayon ang principe sa Israel, kang kansang adlaw ania na, sa panahon sa katapusan sa kadautan,

²⁶så säger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan. Det som nu är skall icke förbliva vad det är; vad lågt är skall upphöjas, och vad högt är skall förödmjukas.

²⁶Mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova: Kuhaa ang mitra, ug kuhaa ang purongpurong; kini dili na magasama; bayawa ang anaa sa ubos, ug ipaubos, ang anaa sa itaas.

²⁷Omstörtas, omstörtas, omstörtas skall detta av mig; också detta skall vara utan bestånd, till dess han kommer, som har rätt därtill, den som jag har givit det åt.

²⁷Akong balihon, balihon, balihon kini; kini usab mahanaw, hangtud moabut siya nga may katungod niini ug akong ihatag kini kaniya .

²⁸Och du, människobarn, profetera Och såg: Så säger Herren, HERREN om Ammons barn och om deras smädelser: Säg: Ett svärd, ja, ett svärd är draget, det är fejat för att slakta för att varda mättat och för att blixtra,

²⁸Ug ikaw, anak sa tawo, panagna ug umingon: Mao kini ang giingon sa Ginoong Jehova mahatungod sa mga anak sa Ammon, ug mahatungod sa ilang kaulawan; ug umingon ka: Usa ka espada, usa ka espada ginaibut, alang sa pagpatay kini ginapasinaw, aron kini molamoy, aron kini mahisama sa kilat;

²⁹mitt under det att man skådar åt dig falska profetsyner och spår åt dig lögnaktiga spådomar om att du skall sättas på de dödsdömda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, när missgärningen har nått sin gräns.

²⁹Samtang makakita sila ug mga bakakon nga panan-awon alang kanimo, samtang nagapanagna sila ug bakak kanimo, sa pagdala kanimo ngadto sa mga liog sa dautan nga masamaran ngadto sa kamatayon, kang kansang adlaw miabut na sa panahon sa katapusang silot sa kasal-anan.

³⁰Må det stickas i skidan igen. I den trakt där du är skapad, i det land varifrån du stammar, där skall jag döma dig.

³⁰Ipasakob kini pagbalik sa iyang sakoban. Sa dapit diin ikaw umola, didto sa yuta nga imong natawohan, pagahukman ko ikaw.

³¹Jag skall Utgjuta min vrede över dig, jag skall mot dig blåsa upp min förgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris åt vilda människor, åt män som äro mästare i att fördärva.

³¹Ug akong ibubo ang akong kapungot diha kanimo; pabulhotan ko ikaw ug kalayo sa akong kasuko; ug itugyan ko ikaw ngadto sa kamot sa mga mananapon nga tawo, nga batid sa paglaglag.

³²Du skall bliva till mat åt elden, ditt blod skall flyta i landet; ingen skall mer tänka på dig. Ty jag, HERREN, har talat.

³²Ikaw mahimong ingon sa sugnod sa kalayo; ang imong dugo anha sa taliwala sa yuta; dili na ikaw pagahinumduman; kay ako, si Jehova, nagsulti niini.