¹Bärgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, stöten i basun i Tekoa, och resen upp ett högt baner ovanför Bet-Hackerem; ty en olycka hotar från norr, med stor förstöring.

¹Pangalagiw kamo alang sa kaluwasan, mga anak ni Benjamin, gikan sa kinataliwad-an sa Jerusalem, ug huypa ang trompeta didto sa Tekoa, ug iisa ang usa ka bandila sa Bet-hakarem; kay ang dautan nagasud-ong gikan sa amihanan, ug ang usa ka dakung pagkalaglag.

²Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion, henne skall jag förgöra.

²Ang maanyag ug mabuyang nga dalaga , ang anak nga babaye sa Sion akong pagaputlon.

³Herdar skola komma över henne med sina hjordar; de skola slå upp sina tält runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke.

³Ang mga magbalantay uban ang ilang panon moadto kaniya: batok kaniya sila managpahaluna sa ilang mga balong-balong sa paglibut; sila managpakaon, ang tagsatagsa sa iyang dapit.

⁴Ja, invigen eder till strid mot henne. »Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till ända! Ack att aftonens skuggor förlängas!

⁴Panag-andam kamo sa gubat batok kaniya; manindog, ug mangadto kita sa udto. Alaut kita! kay ang adlaw milingay na , kay ang mga landong sa kagabhion mikaylap na .

⁵Välan, så låt oss draga ditupp om natten och förstöra hennes palatser.»

⁵Manindog, ug mangadto kita sa gabii, ug gub-on ta ang iyang mga palacio.

⁶Ty så säger HERREN Sebaot: Fällen träd och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon är staden som skall hemsökas, hon som i sig har idel förtryck

⁶Kay mao kini ang giingon ni Jehova sa mga panon: Pamutol kamo ug mga kahoy, ug pagpatubo ug usa ka salipdanan batok sa Jerusalem: mao kining lungsora ang pagadu-awon; sa sulod niya anaa ang lonlon pagdaugdaug.

⁷Likasom en brunn låter vatten välla fram, så låter hon ondska framvälla. Våld och förödelse hör man där, sår och slag äro beständigt inför min åsyn.

⁷Ingon sa usa ka tuboran nga nagapasugwak sa iyang mga tubig, mao man siya nagapasugwak sa iyang kadautan ang pagpanlupig ug paglaglag nabati diha kaniya; sa akong atubang sa kanunay ania ang kasakitan ug mga samad.

⁸Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ ej vänder sig ifrån dig, så att jag icke gör dig till en ödemark, till ett obebott land.

⁸Magpatudlo ka, Oh Jerusalem, tingali unya ang akong kalag mahamulag kanimo; tingali unya nga himoon ko ikaw nga kamingawan, usa ka yuta nga walay magapuyo.

⁹Så säger HERREN Sebaot: En efterskörd, likasom på ett vinträd, skall man hålla på kvarlevan av Israel. Räck ut din hand åter och åter, såsom när man plockar av druvor från rankorna.

⁹Mao kini ang giingon ni Jehova sa mga panon: Sila managhagdaw sa makuti gayud sa mahabilin sa Israel ingon sa parras, ingon sa mangungutlo sa parras lisoa ang imong kamot sulod sa mga bukag.

¹⁰Men inför vem skall jag tala och betyga för att bliva hörd? Se, deras öron äro oomskurna, så att de icke kunna höra. Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem; de hava intet behag därtill.

¹⁰Kang kinsa man ako mosulti, ug mosaksi aron sila makadungog? ania karon, ang ilang mga igdulungog wala macircuncidahi, ug sila dili makadungog: ania karon ang pulong ni Jehova alang kanila nahimong usa ka kaulawan; sila walay kahimuot niini.

¹¹Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede, jag förmår icke hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm; ja, både man och kvinna skola drabbas därav, jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.

¹¹Busa ako napuno sa kaligutgut ni Jehova: gikapuyan na ako sa pagbadlong niana: sa tingub ibubo kini sa ibabaw sa mga kabataan sa kadalanan ug ibabaw sa mga batan-ong lalake; kay bisan ang bana uban sa asawa pagakuhaon, ang tigulang uban kaniya nga hupong sa mga adlaw.

¹²Och deras hus skola gå över i främmandes ägo så ock deras åkrar och deras hustrur, ty jag vill uträcka min hand mot landets inbyggare, säger HERREN.

¹²Ug ang ilang kabalayan igahatag sa uban, lakip ang ilang mga kaumahan ug mga asawa; kay akong pagatuy-oron ang akong kamot ibabaw sa mga pumoluyo sa yuta, nagaingon si Jehova.

¹³Ty alla, både små och stora, söka där orätt vinning, och både profeter och präster fara allasammans med lögn,

¹³Kay gikan sa labing diyutay kanila ngadto sa labing dagku kanila, ang tagsatagsa mitugyan sa kahikaw, ug gikan sa manalagna bisan pa ngadto sa sacerdote, ang tagsatagsa nagalimbong.

¹⁴de taga det lätt med helandet av mitt folks skada; de säga: »Allt står väl till, allt står väl till», och dock står icke allt väl till.

¹⁴Sila usab nag-ayo ug diyutay lamang sa samad sa akong katawohan, sa pag-ingon: Pakigdait, pakigdait; sa diha nga walay pakigdait.

¹⁵De skola komma på skam, ty de övade styggelse. Likväl känna de alls icke någon skam och veta icke av någon blygsel. Därför skola de falla bland de andra; när min hemsökelse träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN,

¹⁵Nangaulaw ba sila sa ilang pagbuhat ug dulumtanan? wala, sila wala gayud mangaulaw, ni mangahilaw ang ilang nawong: busa sila mangapukan uban niadtong mga mangapukan; sa panahon nga modu-aw ako kanila sila manghisukamod, nagaingon si Jehova.

¹⁶Så sade HERREN: »Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar.» Men de svarade: »Vi vilja icke vandra på den.»

¹⁶Mao kini ang giingon ni Jehova: Tumindog kamo sa mga dalan, ug tan-awa, ug pangutana mahitungod sa karaang mga alagianan, kong hain ang maayong dalan; ug lumakaw kamo niana, ug makakaplag kamo sa kapahulayan alang sa inyong mga kalag: apan sila ming-ingon: kami dili moagi didto .

¹⁷Och när jag då satte väktare över eder och sade: »Akten på basunens ljud», svarade de: »Vi vilja icke akta därpå.»

¹⁷Ug ako nagbutang ug mga magbalantay ibabaw kaninyo, nga nagaingon : Pamati sa tingog sa trompeta; apan sila ming-ingon: Dili kami maminaw.

¹⁸Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker bland dem.

¹⁸Busa pamati kamo, mga nasud, ug hibaloi, Oh katilingban, unsay anaa sa taliwala nila.

¹⁹Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på mina ord, utan förkasta min lag.

¹⁹Pamati, Oh yuta, ania karon, ako magapadala ug kadaut ibabaw niini nga katawohan, bisan ang bunga sa ilang mga hunahuna, tungod kay wala sila managpatalinghug sa akong mga pulong; ug mahitungod sa akong Kasugoan, sila nanagsalikway niini.

²⁰Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller efter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.

²⁰Sa unsang tuyoa nga midangat kanako ang incienso gikan sa Sheba, ug ang matam-is nga tubo gikan sa halayong yuta? ang inyong halad-nga-sinunog dili madawat, ni makapahimuot kanako ang inyong mga halad.

²¹Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.

²¹Busa mao kini ang giingon ni Jehova: Ania karon, ako magabutang ug mga kapangdolan sa atubangan niini nga katawohan, ang amahan ug ang mga anak sa tingub mangapangdol ang tanan batok kanila; ang isigkatawo ug ang iyang higala mangamatay.

²²Så säger HERREN: Se, ett folk kommer från nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta ända.

²²Mao kini ang giingon ni Jehova: Ania karon, ang usa ka katawohan moabut gikan sa yuta sa amihanan; ug ang usa ka dakung nasud moalsa gikan sa mga kinatumyang dapit sa yuta.

²³De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Sion.

²³Sila managbitbit ug mga pana ug bangkaw; sila mabangis man ug walay kalooy; ang ilang tingog modahunog sama sa dagat; ug sila mangabayo sa mga kabayo, ang tagsatagsa magalaray, sama sa usa ka tawo, nga andam sa gubat batok kaninyo, Oh anak nga babaye sa Sion.

²⁴När vi höra ryktet om dem, sjunka våra händer ned, ängslan griper oss, ångest lik en barnaföderskas.

²⁴Nabati namo ang balita mahitungod niana; ang among mga kamot nangaluya: ang kaguol naghari kanamo, ug ang mga kangutngut ingon sa usa ka babaye nga nagaanak.

²⁵Gå icke ut på marken, och vandra ej på vägen, ty fienden bär svärd; skräck från alla sidor!

²⁵Ayaw pag-adto sa uma, ni molakaw ka sa dalan; kay ang pinuti sa kaaway, ug kakugmat, anaa sa tagsatagsa ka kiliran.

²⁶Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt, vältra dig i aska, höj sorgelåt likasom efter ende sonen, och håll bitter dödsklagan; ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.

²⁶Oh anak nga babaye sa akong katawohan, magtampi ka ug sako, ug maglunang ka sa mga abo: magbalata ka, ingon sa pagbalata alang sa bugtong anak, ang labing mapait nga pagminatay; kay sa madali ang manlalaglag moanhi kanato.

²⁷Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- såväl som till ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.

²⁷Ako nagapatindog kanimo nga usa ka magsusulay, ug usa ka kuta sa taliwala sa akong katawohan, aron ikaw mahibalo ug magasulay sa ilang kagawian.

²⁸De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal, de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga människor.

²⁸Silang tanan mga sumosukol nga hilabihan, nga nanaglakaw-lakaw uban ang mga balikas: sila mga tumbaga ug puthaw: silang tanan pulos mga mahugaw.

²⁹Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.

²⁹Ang mga hasohasan mitayhop sa hilabihan gayud; ang tingga giut-ut sa kalayo: kawang lamang ang pagtunaw sa pag-ulay ; kay ang dautan wala man mangaluka.

³⁰»Ett silver som må kastas bort», så kan man kalla dem, ty HERREN har förkastat dem.

³⁰Sinalikway nga salapi maoy igatawag sa mga tawo kanila, tungod kay si Jehova nagsalikway man kanila.