¹Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:

¹Ang pulong nga miabut kang Jeremias gikan kang Jehova, nagaingon:

²Ställ dig i porten till HERRENS hus, och predika där detta ord och säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genom dessa portar för att tillbedja HERREN.

²Tindog sa ganghaan sa balay ni Jehova, ug imantala didto kining pulonga; ug umingon ka: Pamati sa pulong ni Jehova, ngatanan kamo sa Juda nga mosulod niining ganghaana aron sa pagsimba kang Jehova.

³Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne och edert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.

³Mao kini ang giingon ni Jehova sa mga panon, ang Dios sa Israel: Usba ang inyong mga kagawian, ug ang inyong mga binuhatan, ug kamo papuy-on ko niining dapita.

⁴Förliten eder icke på lögnaktigt tal, när man säger: »Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!»

⁴Ayaw kamo pagsalig sa bakakong mga pulong, nga nagaingon: Ang templo ni Jehova, ang templo ni Jehova, mao kini ang templo ni Jehova.

⁵Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömen rätt mellan man och man,

⁵Kay kong magausab kamo sa hingpit gayud sa inyong kagawian, ug sa inyong binuhatan; kong magabuhat kamo ug justicia nga hingpit gayud sa tunga sa tawo ug sa iyang isigkatawo;

⁶om I upphören att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan, att utgjuta oskyldigt blod på denna plats och att följa efter andra gudar, eder själva till olycka,

⁶Kong kamo dili magdaugdaug sa dumuloong, sa mga ilo, ug sa balo nga babaye, ug dili magpaagas ug dugo sa inocente niining dapita, ni magsunod sa laing mga dios alang sa inyong kaugalingong kadautan:

⁷då vill jag för evärdliga tider låta eder bo på denna plats, i det land som jag har givit åt edra fäder.

⁷Nan papuy-an ko kamo niining dapita, sa yuta nga gihatag ko sa inyong mga amahan, gikan sa kakaraanan bisan hangtud sa walay katapusan.

⁸Men se, I förliten eder på lögnaktigt tal, som icke kan hjälpa.

⁸Ania karon, kamo nanagsalig sa bakakong mga pulong nga walay kapuslanan.

⁹Huru är det? I stjälen, mörden och begån äktenskapsbrott, I svärjen falskt, I tänden offereld åt Baal och följen efter andra gudar, som I icke kännen;

⁹Mangawat ba kamo, mopatay, ug manapaw, ug manumpa sa bakak, ug magasunog sa incienso kang Baal, ug magasunod sa laing mga dios nga wala ninyo hiilhi,

¹⁰sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: »Med oss är ingen nöd» -- för att därefter fortfara med alla dessa styggelser.

¹⁰Ug unya moanhi ug motindog sa akong atubangan, sulod niining balaya, nga ginatawag sa akong ngalan, ug magaingon: Kita giluwas na ; aron kamo managbuhat niining tanan nga mga dulumtanan?

¹¹Hållen I det då för en rövarkula, detta hus, som är uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, också jag anser det så, säger HERREN.

¹¹Kining balaya, nga gitawag sa akong ngalan, nahimo bang usa ka lungib sa mga tulisan sa inyong mga mata? Ania karon, ako bisan pa ako, nakakita niini, nagaingon si Jehova.

¹²Gån bort till den plats i Silo, där jag först lät mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, för mitt folk Israels ondskas skull.

¹²Apan lumakaw kamo karon ngadto sa akong dapit nga atua sa Silo, diin akong giuna pagpahamutang ang akong ngalan, ug tan-awa kong unsay gibuhat ko niana tungod sa pagkadautan sa akong katawohan nga Israel.

¹³Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på eder,

¹³Ug karon tungod kay inyong gibuhat kining tanang mga buhata, nagaingon si Jehova, ug ako nagsulti kaninyo, mibangon pagsayo, ug namulong, apan kamo wala makadungog; ug nagtawag ako kaninyo, apan kamo wala motubag:

¹⁴därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med Silo.

¹⁴Busa buhaton ko sa balay nga gitawag sa akong ngalan, nga inyong gilauman, ug sa dapit nga gihatag ko kaninyo, ug sa inyong mga amahan, ang ingon sa gibuhat ko sa Silo.

¹⁵Och jag skall kasta eder bort ifrån mitt ansikte, såsom jag har bortkastat alla edra bröder all Efraims släkt.

¹⁵Ug akong isalikway kamo gikan sa akong pagtan-aw ingon sa pagsalikway ko sa tanan ninyong mga kaigsoonan, bisan ang tibook nga kaliwat ni Ephraim.

¹⁶Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, ty jag vill icke höra dig.

¹⁶Busa ikaw ayaw pag-ampo alang niini nga katawohan, ni magpatugbaw ka sa imong pagtu-aw ni mag-ampo alang kanila, ni magpakilooy ka kanako alang kanila : kay ako dili magpatalinghug kanimo.

¹⁷Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?

¹⁷Wala ba ikaw makakita sa ilang gibuhat sa mga ciudad sa Juda ug didto sa kadalanan sa Jerusalem?

¹⁸Barnen samla tillhopa ved, fäderna tända upp eld och kvinnorna knåda deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de åt andra gudar, mig till sorg.

¹⁸Ang mga bata nangahoy, ug ang mga amahan nanaghaling ug kalayo, ug ang mga babaye nanagmasa sa lutoon nga tinapay, aron sa pagbuhat ug tinapay alang sa reina sa langit, ug sa pagbubo sa halad-nga-ilimnon alang sa lain nga mga dios, aron ako hagiton nila sa pagpakasuko.

¹⁹Men är det då mig som de bereda sorg därmed, säger HERREN, och icke fastmer sig själva, så att de komma på skam?

¹⁹Nakahagit ba sila kanako sa pagpakasuko? nagaingon si Jehova: wala ba sila magahagit sa ilang kaugalingon, ngadto sa kalibug sa ilang kaugalingong mga nawong?

²⁰Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förtörnelse skall utgjuta sig över denna plats, över både människor och djur, över både träden på marken och frukten på jorden; och den skall brinna och icke bliva utsläckt.

²⁰Busa mao kini ang giingon ni Jehova nga Ginoo: Ania karon, ang akong kasuko ug ang akong kaligutgut, ibubo niining dapita, ibabaw sa tawo, ug ibabaw sa mananap, ug ibabaw sa kakahoyan sa uma, ug ibabaw sa mga bunga sa yuta; ug kini mangasunog, ug diii mapalong.

²¹Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Läggen edra brännoffer tillhopa med edra slaktoffer och äten så kött.

²¹Mao kini ang giingon ni Jehova sa mga panon, ang Dios sa Israel: Idugang ang inyong mga halad-nga-sinunog sa inyong mga halad, ug kumaon kamo ug unod.

²²Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land gav jag dem icke någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer;

²²Kay ako wala magsulti sa inyong mga amahan, ni magsugo kanila sa adlaw nga gidala ko sila gikan sa Egipto, mahatungod sa mga halad-nga-sinunog kun mga halad:

²³utan detta var det bud jag gav dem: »Hören min röst, så vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt på den väg som jag bjuder eder, på det att det må gå eder väl.»

²³Apan kining butanga gisugo ko kanila, nga nagaingon: Patalinghugi ang akong tingog, ug ako mahimong inyong dios, ug kamo mahimong akong katawohan, ug managlakaw kamo sa tanang mga dalan nga gisugo ko kaninyo, aron kamo magamalipayon.

²⁴Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet, och veko tillbaka i stället för att gå framåt.

²⁴Apan sila wala managpatalinghug, ni managpakiling sa ilang mga igdulungug, kondili nanaglakaw sa ilang kaugalingong mga tambag ug sa kagahi sa dautan nilang kasingkasing, ug mingsibog, ug wala mopadayon.

²⁵Allt ifrån den dag då edra fäder drogo ut ur Egyptens land ända till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sänt till eder alla mina tjänare profeterna.

²⁵Sukad sa paggula sa inyong mga amahan gikan sa yuta sa Egipto hangtud niining adlawa, akong gipadala kaninyo ang tanan ko nga mga sulogoon, ang mga manalagna, sa adlaw-adlaw mingmata pagsayo, ug nagpadala kanila:

²⁶Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder.

²⁶Bisan pa niana, sila wala manag-patalinghug kanako, ni managpakiling sa ilang mga igdulungog, apan nanagpatikig sa ilang liog: sila nanagbuhat ug labi pang dautan kay sa ilang mga amahan.

²⁷Och om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höra dig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svara dig.

²⁷Ug isulti mo kanila kining tanan nga mga pulong; apan sila dili managpatalinghug kanimo: ikaw motawag usab kanila; apan sila dili motubag kanimo.

²⁸Säg därför till dem: »Detta är det folk som icke vill höra HERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.»

²⁸Ug isulti mo kanila: Kini mao ang nasud nga wala mamati sa tingog ni Jehova nga ilang Dios, ni modawat ug pagpahamangno: ang kamatuoran nawagtang, ug giputol gikan sa ilang baba.

²⁹Skär av dig ditt huvudhår och kasta det bort, och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty HERREN har förkastat och förskjutit detta släkte, som har uppväckt hans vrede.

²⁹Putla ang imong buhok, Oh Jerusalem , ug isalibay kini ug magminatay ka didto sa mga walay sulod nga kahitas-an; kay si Jehova misalikway ug mibiya sa kaliwatan sa iyang kaligutgut.

³⁰Juda barn hava ju gjort vad ont är i mina ögon, säger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter mitt namn, och de hava så orenat det.

³⁰Kay ang mga anak sa Juda na kabuhat ug dautan sa atubangan sa akong pagtan-aw, nagaingon si Jehova: sila nanagpatindog sa ilang mga dulumtanan sa balay nga ginganlan sa akong ngalan, aron sa paghugaw niini.

³¹Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.

³¹Ug ilang gitukod ang hatag-as nga mga dapit sa Topet nga atua sa walog sa anak nga lalake ni Hinom, aron sa pagsunog diha sa kalayo sa ilang mga anak nga lalake ug sa ilang mga anak nga babaye; nga wala nako isugo kanila , ni misantop kana sa akong hunahuna.

³²Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall säga »Tofet» eller »Hinnoms sons dal», utan »Dråpdalen», och då man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes.

³²Busa, ania karon, ang mga adlaw ania na, nagaingon si Jehova, nga kini dili na pagatawgon pag-usab nga Topet, ni Ang walog sa anak nga lalake ni Hinom, kondili Ang walog sa Ihawan: kay ilang igalubong didto sa Topet ang mga minatay , hangtud nga wala nay dapit nga pagalubngan .

³³Ja, detta folks döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.

³³Ug ang mga minatay niini nga katawohan mahimong kalan-on sa mga langgam sa kalangitan, ug sa mga mananap sa yuta; ug walay makapahadlok kanila.

³⁴Och i Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall bliva ödelagt.

³⁴Unya akong pagapahilumon gikan sa mga ciudad sa Juda ug sa kadalanan sa Jerusalem, ang tingog sa hudyaka, ug tingog sa kalipay, ang tingog sa pamanhonon ug ang tingog sa pangasaw-onon; kay ang yuta mahimong usa ka awa-aw.