¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹Unya mitubag si Job ug miingon:

²Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

²Sa walay duhaduha kamo mao ang katawohan, Ug ang kaalam mamatay uban kaninyo.

³Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

³Apan ako may salabutan nga maingon kaninyo; Ako dili ubos kaninyo: Oo, kinsa ang wala mangasayud sa mga butang nga sama niini?

⁴Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

⁴Ako ingon sa usa ka tawo nga gihimong kataw-anan sa iyang silingan, Ako nga nagtawag sa Dios, ug siya mitubag: Ang matarung, ang tawong hingpit maoy gihimong kataw-anan.

⁵Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

⁵Kaniya nga anaa sa kasayon anaa sa iyang hunahuna ang pagyubit sa palad nga dautan; Kana andam kanila kansang mga tiil mahidalin-as.

⁶Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

⁶Ang mga balong-balong sa mga kawatan magamauswagon, Ug kadtong managpasuko sa Dios may kalig-on; Sa ilang mga kamot ang Dios nagadugang sa kadagaya :

⁷Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

⁷Apan pangutan-a karon ang mga mananap ug sila motudlo kanimo, Ug ang mga langgam sa kalangitan, ug kanimo sila motudlo:

⁸eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

⁸Kun magsulti ka sa yuta, ug kana motudlo kanimo; Ug ang isda sa kadagatan mopahayag kanimo.

⁹Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

⁹Kinsa ang wala mahibalo mahatungod niining tanan, Nga ang kamot ni Jehova maoy nagbuhat niini,

¹⁰I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

¹⁰Sa iyang kamot anaa ang kalag sa tanang butang nga may kinabuhi, Ug ang gininhawa sa tanang katawohan?

¹¹Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

¹¹Dili ba ang igdulungog magaila sa mga pulong, Ingon nga ang lingag-ngag magatilaw sa iyang kalan-on?

¹²Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

¹²Ang kaalam anaa sa mga tawong tigulang, Ug ang kataas sa mga adlaw anaa sa maayong pagsabut.

¹³Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

¹³Sa Dios anaa ang kaalam ug ang kagahum; Ang tambag ug ang pagsabut anaa kaniya.

¹⁴Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

¹⁴Ania karon, siya nagalumpag, ug kana dili na ikapatindog pag-usab; Ang usa ka tawo iyang tak-uman ug wala ing arang kaagian.

¹⁵Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

¹⁵Ania karon, siya magapugong sa katubigan, ug sila mamala; Ipagula na usab niya, ug ang kalibutan matuali tungod kanila.

¹⁶Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

¹⁶Kaniya anaa ang kusog ug kaalam; Iya man ang malimbongon ug ang linimbongan.

¹⁷Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

¹⁷Siya nagapalakaw sa mga mananambag nga hinuboan sa igtatambag , Ug ang mga maghuhukom iyang himoong mga buang.

¹⁸Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

¹⁸Siya magabadbad sa talikala sa mga hari, Ug magahigot sa ilang mga hawak ug igbubugkos.

¹⁹Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

¹⁹Siya magpalakaw sa mga sacerdote nga mga hinuboan, Ug gidaug niya ang mga makagagahum.

²⁰Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

²⁰Siya magapugong sa dila sa matinumanon, Ug ang tigulang iyang pagakuhaan sa salabutan.

²¹Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

²¹Ang mga principe iyang pagabuboan ug pagtamay, Ug sa kusganon iyang pagabadbaron ang bakus.

²²Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

²²Siya magapadayag gikan sa kangitngitan sa mga butang dili matukib, Ug iyang dad-on sa kahayag ang landong sa kamatayon.

²³Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

²³Siya sa kanasuran magapadaghan, ug kanila siya magalaglag: Sa mga kanasuran siya magapadaku, ug kanila magapabihag siya.

²⁴Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

²⁴Siya magakuha sa salabutan sa mga pangulo sa mga katawohan sa yuta, Ug magapalakaw kanila sa kamingawan nga walay dalan.

²⁵De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.

²⁵Sila manghisukarap sa mangitngit nga walay kahayag; Ug sila pasulosapindayon niya sama sa usa ka hubog.