¹Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

¹Ania karon, ang akong mata nakakita niining tanan, Ang igdulungog nako nakadungog ug nakasabut niini.

²Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

²Ang inyong nahibaloan, mao ang akong nahibaloan usab: Ako dili ubos kaninyo.

³Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

³Mosulti gayud ako sa Makagagahum, Ug gitinguha ko ang pagpakigsulti sa Dios.

⁴Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

⁴Apan kamo mga magmumugna sa bakak; Kamong tanan mga mananambal nga walay bili.

⁵Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

⁵Oh maayo pa unta kong kamo managhilum na lamang! Ug kana mahimo nga inyong kaalam.

⁶Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

⁶Pamatia karon ang akong pangatarungan, Ug patalinghugi ang katarungan nga sa akong mga ngabil igasaysay.

⁷Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

⁷Manulti ba kamog dili matarung tungod sa paglaban sa Dios, Ug igapamulong mo ba nga malimbongon tungod kaniya?

⁸Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

⁸Magapakita ba kamo sa inyong pagpasulabi kaniya? Molaban ba kamo alang sa Dios?

⁹Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

⁹Maayo ba nga siya magasusi kaninyo? Kun ingon sa usa nga nagalimbong sa tawo, limbongan ba ninyo siya?

¹⁰Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

¹⁰Sa walay duhaduha siya magabadlong kaninyo, Kong kamo sa tago may pagpasulabi.

¹¹Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

¹¹Dili ba makapahadlok kaninyo ang iyang kahalangdon, Ug ang iyang kalisang kaninyo modangat?

¹²Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

¹²Ang inyong mga halandumong pulong maoy sanglitanan nga abo, Ang inyong salipdanan, mga salipdanan nga yanang.

¹³Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

¹³Managhilum kamo, pasagdi ako, aron sa akong pagsulti: Ug kanako ipadangat ang tanan nga modangat.

¹⁴Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

¹⁴Ngano man nga kuhaon ko ang akong unod sa mga ngipon nako, Ug ibutang ko ang akong kinabuhi sa kamot nako?

¹⁵Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

¹⁵Ania karon, iyang pagalaglagon ako: ako walay paglaum: Bisan pa niini, sa iyang atubangan ako magalaban sa akong mga alagianan.

¹⁶Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

¹⁶Kini usab mao ang akong kaluwasan, Nga ang tawong walay Dios sa iyang atubangan dili gayud makaduol.

¹⁷Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

¹⁷Patalinghugi pag-ayo ang akong gipamulong, Ug sa imong igdulungog ipahaluna ang akong gipahayag.

¹⁸Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

¹⁸Ania karon, gipahamutang ko na pag-ayo ang akong katarungan; Ako nasayud nga ako matarung.

¹⁹Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

¹⁹Kinsa ba ang buot makigbisog kanako? Kay unya mohilum ako ug ipabugto ko ang akong kinabuhi.

²⁰Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

²⁰Duruha lamang ka butang ayaw pagbuhata kanako; Nan ako dili motago gikan sa atubangan sa imong nawong.

²¹din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

²¹Kuhaa halayo kanako ang imong kamot, Ug ayaw ako pagpahadloka sa imong kalisang.

²²Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

²²Unya tumawag ka, ug ako motubag; Kun pasultiha ako, ug tubagon mo ako.

²³Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

²³Unsa ba ang gidaghanon sa akong kadautan ug kasal-anan? Ipadayag kanako ang akong kalapasan ug ang akong sala.

²⁴Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

²⁴Ngano man nga gitago mo ang imong nawong kanako, Ug ginaisip mo ako nga imong kaaway?

²⁵Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

²⁵Mopaguol pa ba ikaw sa usa ka dahon nga sinalibay? Ug mogukod pa ba ikaw sa tuud nga laya?

²⁶Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

²⁶Kay ikaw nagasulat man ug mga butang nga mapait batok kanako, Ug nagapaani kanako sa kadautan sa akong pagkabatan-on:

²⁷du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

²⁷Imo usab nga gibutang sa sepohan ang akong mga tiil, Ug gitiman-an ang tanan ko nga alagianan; Imong gibadlisan ang utlanan sa lapalapa sa akong mga tiil:

²⁸Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!

²⁸Bisan ingon ako sa usa ka butang nga dunot nga mapapas, Ingon sa usa ka bisti nga ginakutkot sa tangkob.