¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

¹Unya mitubag si Eliphaz nga Temanitahon, ug miingon:

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

²Angay ba nga ang usa ka tawo nga maalam motubag pinasikad sa kaalam nga walay hinungdan, Ug pun-on niya ang iyang kaugalingon sa hangin nga timog?

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

³Angay ba siya nga molantugi sa sulti nga walay kapuslanan, Kun sa mga pakigpulong nga wala siyay kahinguhaan?

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁴Oo, ikaw nagasalikway sa kahadlok, Ug nagakunhod sa imong pag-ampo sa Dios.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁵Kay ang imong kadautan nagatudlo sa imong baba, Ug imong gipili ang dila sa malimbongon.

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁶Ang imong kaugalingong baba nagahukom kanimo, ug dili ako; Oo, ang imong kaugalingong mga ngabil nagpamatuod batok kanimo.

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁷Ikaw ba ang unang tawo nga gipanganak? Kun una ba ikaw nga gibuhat nganhi kay sa mga kabungtoran?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁸Nakadungog ka ba sa tinago nga kaalam sa Dios? Sa imong kaugalingon ba lamang gituga ang kaalam?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

⁹Unsay hibaloan nimo nga wala namo hibaloi? Unsay imong hingsayran nga wala diri kanamo?

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹⁰Kanamo ania ang mga tawo nga ubanon ug mga gulang kaayo, Labi pang magulang kay sa imong amahan.

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹¹Ang mga paglipay sa Dios diyutay ra ba kaayo alang kanimo, Bisan ang pulong nga malomo alang kanimo?

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹²Ngano nga nakapabugnaw kanimo ang imong kasingkasing, Ug ngano nga nagasiga ang imong mata,

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹³Nga ang imong espiritu imong ipangatubang batok sa Dios, Ug magapagula sa mga pulong gikan sa imong baba?

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁴Kinsa ba ang tawo nga siya pagahinloan? Ug siya nga gipanganak sa babaye aron siya magamatarung?

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁵Ania karon, siya dili mosalig sa iyang mga balaan. Oo, ang kalangitan dili mahinlo sa iyang mga mata:

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁶Labi pang dili ang tawo nga dulumtanan ug mahugaw, Ang usa ka tawo nga nagainum sa kadautan ingon sa tubig!

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁷Ipakita ko kanimo, patalinghugi ako; Ug ang butang nga akong nakita akong ipahayag kanimo.

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁸(Nga gisugid sa mga tawong maalam Gikan pa sa ilang mga amahan, ug wala magtago niini;

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

¹⁹Nga kanila lamang ang yuta gihatag, Ug walay dumuloong nga sa ilang kinataliwad-an nakaagi):

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²⁰Ang tawong dautan magaantus sa kasakit sa tanan niyang mga adlaw, Bisan pa ang gidaghanon sa katuigan nga giandam alang sa madaugdaugon.

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²¹Anaa sa iyang mga igdulungog ang lanog sa mga butang kahadlokan; Sa kaadunahan ang manlalaglag modangat kaniya.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²²Siya dili motoo nga gikan sa kangitngitan siya magabalik, Ug ang espada kaniya giandam.

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²³Siya nagasuroysuroy sa laing dapit sa pagpangitag tinapay, sa pag-ingon : Hain ba? Siya nasayud nga ang adlaw sa kangitngit anaa giandam kaniya.

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁴Ang kasamok ug kaguol makapahadlok kaniya; Siya makadaug kaniya, sama sa usa ka hari nga magapadulong sa panggubatan.

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁵Kay iyang gituy-od ang iyang kamot batok sa Dios, Ug sa Makagagahum siya nagpasipala;

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁶Sa liog nga pinatikig siya nagaasdang kaniya, Sa kinabag-an nga bukobuko sa iyang kalasag;

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁷Kay iyang gilukop ang iyang nawong sa iyang tambok, Ug nagtigum ug tambok sa iyang hawak;

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁸Ug siya nagpuyo sa mga lungsod nga biniyaan, Sa mga balay nga walay tawo nga nagpuyo, Nga dili na madugay mangagun-ob;

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

²⁹Siya dili gayud madato, dili usab magapadayon ang iyang bahandi, Ang ilang mga abut dili usab modagsang sa ibabaw sa yuta.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³⁰Siya dili mogula gikan sa kangitngitan; Ang siga sa kalayo magalaya sa iyang mga sanga, Ug ang hinuyop sa baba sa Dios maoy magpapahawa kaniya.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³¹Ayaw siya pagpasaliga sa kakawangan sa paglimbong sa iyang kaugalingon; Kay kakawangan usab ang balus kaniya.

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³²Kana matapus sa dili pa modangat ang iyang panahon, Ug ang iyang sanga dili modangat sa kalunhaw.

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³³Siya ingon sa usa ka balagon magauyog sa iyang bunga nga linghod, Ug ingon sa kahoyng oliva magapulak siya sa iyang bulak.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁴Kay ang katilingban niadtong walay Dios dili makabunga, Ug ang kalayo magasunog sa mga balong-balong sa paghiphip.

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

³⁵Manamkon sila ug kalapasan ug manganak ug kasal-anan, Ug ang ilang kasingkasing magaandam ug iglilimbong.