¹Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

¹Ang mga proverbio ni Salomon anak nga lalake ni David, hari sa Israel:

²Av dem kan man lära vishet och tukt,

²Sa paghibalo sa kaalam ug pahamangno; Sa pag-ila sa mga pulong salabutan;

³så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

³Sa pagdawat sa pahamangno sa maalamon nga pagbuhat, Sa pagkamatarung ug sa justicia ug sa pagkatul-id;

⁴De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

⁴Sa paghatag ug salabutan sa mga walay-pagtagad, Alang sa batan-ong lalake ang kahibalo ug kabuot:

⁵Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

⁵Aron ang tawo nga manggialamon makadungog, ug magadugang sa kinaadman; Ug aron ang tawo nga masinabuton makabaton sa maayong mga tambag:

⁶Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

⁶Sa pagsabut sa usa ka proverbio, ug sa usa ka pulong salabton, Mga pulong sa manggialamon, ug sa ilang mga tigmo.

⁷HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

⁷Ang pagkahadlok kang Jehova maoy sinugdan sa kahibalo; Apan ang mga buangbuang nagatamay sa kaalam ug pahamangno.

⁸Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

⁸Anak ko, pamatia ang pahamangno sa imong amahan, Ug ayaw pagbiyai ang pagtulon-an sa imong inahan:

⁹Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

⁹Kay sila maingon sa usa ka purongpurong bulak sa gracia sa imong ulo, Ug mga kulentas sa imong liog.

¹⁰Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

¹⁰Anak ko, kong ang mga makasasala mag-ulog-ulog kanimo, Ayaw pag-uyon kanila.

¹¹Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

¹¹Kong sila moingon: Umuban ka kanamo, Managbanhig kita alang sa dugo; Managbanhig kita sa tago alang sa inocente sa walay pasikaran;

¹²såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

¹²Lamyon nato sila nga buhi ingon sa Sheol, Ug ang tibook, ingon niadtong nangahulog sa gahong;

¹³allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

¹³Makaplagan ta ang tanang bililhon nga manggad; Pagapun-on ta ang atong mga balay sa inagaw;

¹⁴dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

¹⁴Mag-ambitay kita sa imong kapalaran sa among taliwala; Usahon ta ang atong puntil:

¹⁵då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

¹⁵Anak ko, ayaw paglakat sa dalan uban kanila; Ilikay ang imong tiil gikan sa ilang alagianan:

¹⁶ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

¹⁶Kay ang ilang mga tiil nanagdalagan ngadto sa kadautan, Ug sila nanagdali aron sa pag-ula ug dugo.

¹⁷Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

¹⁷Kay sa kawang lamang ang pukot nga giladlad Diha sa atubangan sa bisan unsang langgam:

¹⁸Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

¹⁸Ug sila nanaghubong tungod sa ilang kaugalingong dugo; Sila nagabanhig sa tago alang sa ilang kaugalingong mga kinabuhi.

¹⁹Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

¹⁹Busa mao man ang mga dalan sa tagsatagsa nga hakog sa ganancia; Kini nagakuha sa kinabuhi sa mga tag-iya niana.

²⁰Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

²⁰Ang kaalam nagasinggit sa makusog sa kadalanan; Siya nagasulti sa iyang tingog diha sa halapad nga mga dapit;

²¹I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

²¹Siya nagasinggit sa mga masabang dapit sa kadalanan; Sa dapit sa mga ganghaan, Diha sa ciudad, siya nagasulti sa iyang mga pulong:

²²Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

²²Unsang kadugayon, kamo nga mga walay-pagtagad, nga higugmaon ninyo ang pagkawalay-pagtagad? Ug ang mga mayubiton mahimuot kanila sa pagyubit, Ug ang mga buang sa pagdumot sa kinaadman?

²³Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

²³Bumalik kamo sa akong pagbadlong: Ania karon, ibubo ko ang akong espiritu sa ibabaw ninyo; Akong ipahibalo ang akong mga pulong kaninyo.

²⁴Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

²⁴Tungod kay ako nagtawag, ug kamo mingbalibad; Akong gibayaw ang akong kamot, ug walay tawo nga nagtagad;

²⁵eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

²⁵Apan gisalikway ninyo ang tanan ko nga tambag, Ug dili mobuot sa akong pagbad-long:

²⁶därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

²⁶Ako usab mokatawa sa adlaw sa inyong pagkaalaut; Ako magatamay sa diha nga moabut ang inyong kahadlok;

²⁷ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

²⁷Sa diha nga moabut ang inyong kahadlok sama sa usa ka bagyo, Ug moabut ang inyong pagkaalaut sama sa usa ka alimpulos; Sa diha nga ang kasakit ug kaguol modangat kaninyo.

²⁸Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

²⁸Unya sila magasangpit kanako, apan ako dili motubag; Sila magapangita nga masingkamoton kanako, apan sila dili makakaplag kanako.

²⁹Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

²⁹Tungod kay ilang gidumtan ang kinaadman, Ug wala magpili sa pagkahadlok kang Jehova,

³⁰ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

³⁰Sila wala mobuot sa akong tambag, Sila nagtamay sa tanan ko nga pagbadlong.

³¹därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

³¹Busa sila magakaon sa bunga sa ilang kaugalingong dalan, Ug mangabusog sa ilang kaugalingong mga lalang.

³²Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

³²Kay ang pagkasukihan sa mga tawong walay-pagtagad mopatay kanila, Ug ang mapasagarong pagpatuyang sa mga buang molaglag kanila.

³³Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

³³Apan bisan kinsa nga mamati kanako magapuyo sa kasigurohan, Ug magamalinawon nga walay kahadlok sa kadautan.