1En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
1Sa akong kalisdanan mitu-aw ako kang Jehova, Ug iyang gitubag ako.
2HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
2Luwasa ang akong kalag, Oh Jehova, gikan sa mga ngabil nga bakakon, Ug gikan sa dila nga malimbongon
3Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
3Unsa ba ang igahatag kanimo, ug unsa ba ang dugang nga pagabuhaton kanimo, Ikaw dila nga malimbongon?
4Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
4Mga mahait nga udyong sa gamhanan, Nga adunay mga baga sa enebro.
5Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
5Alaut ako, nga milangyaw ako sa Mesech, Nga nagapuyo ako sa mga balong-balong sa Kedar!
6Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
6Dugay na nga nagpuyo ang akong kalag Uban kaniya nga nagadumot sa pakigdait.
7Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
7Ako uyon sa pakigdait: Apan kong ako mosulti, sila alang sa pakiggubat.