¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

¹Pag-awit sa makusog ngadto sa Dios nga atong kusog: Sa Dios ni Jacob managsinggit kamo ug usa ka kagahub sa kalipay.

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

²Pagpatugbaw ug usa ka awit, ug dad-a nganhi ang gagmayng tambor, Ang mananoy nga alpa uban ang salterio.

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

³Huypa ang trompeta sa bagong bulan, Sa bulan nga takdul, sa atong adlaw sa fiesta.

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁴Kay kini maoy usa ka kabalaoran alang sa Israel, Unsa ka tulomanon sa Dios ni Jacob.

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁵Iyang gitudlo kini kang Jose alang sa pagpamatuod, Sa diha nga migula siya gikan sa yuta sa Egipto, Diin hibatian ko ang usa ka sinultihan nga wala ko masabut.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁶Gikuha ko ang iyang abaga gikan sa palas-anon: Ang iyang mga kamot gipagawas gikan sa alat.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁷Sa kasamok ikaw misangpit, ug ako nagluwas kanimo; Gitubag ko ikaw sa dapit nga natago sa dalugdog; Nasulayan ko ikaw didto sa katubigan sa Meriba. (Selah)

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁸Patalinghug, Oh akong katawohan, ug ako magapamatuod kanimo: Oh Israel, kong ikaw magapatalinghug unta kanako!

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

⁹Dili ka magbaton ug lain nga dios diha kanimo; Ni magsimba ka sa bisan unsang dumuloong nga dios.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹⁰Ako mao si Jehova nga imong Dios, Nga nagkuha kanimo gikan sa yuta sa Egipto: Ngangha pagdaku ang imong baba, ug pagapun-on ko kini.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹¹Apan ang akong katawohan wala magpatalinghug sa akong tingog; Ug ang Israel dili buot kanako.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹²Busa gipasagdan ko sila sa kagahi sa ilang kasingkasing, Aron sila managlakaw sa ilang kaugalingong mga tambag.

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹³Oh, nga magpatalinghug lamang unta ang akong katawohan kanako, Aron ang Israel maglakaw unta sa akong mga dalan!

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁴Sa madali akong pagalaglagon ang ilang mga kaaway, Ug mosumbalik ang akong kamot batok sa ilang mga kabatok.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁵Ang mga magdudumot kang Jehova managpasakup unta kaniya: Apan ang panahon nila magapadayon sa walay katapusan.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁶Siya magpakaon usab kanila sa labing matambok sa trigo; Ug sa dugos nga gikan sa bato pagatagbawon ko ikaw

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»