1Därefter tog Job till orda och sade:
1Job progovori i reče:
2Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!
2"Uistinu, vi ste cvijet naroda, sa vama će izumrijeti mudrost.
3Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?
3Al' i ja znam k'o i vi misliti, ni u čemu od vas gori nisam: tko za stvari takve ne bi znao?
4Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!
4Prijateljima sam svojim ja na podsmijeh što zazivam Boga da mi odgovori! Na podsmijeh ja sam - pravednik neporočan!
5Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.
5Prezirat' je nesretnika - sretni misle, udariti treba onog što posrće!
6Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.
6Dotle su na miru šatori pljačkaša, izazivači Boga žive bezbrižno kao da Boga u šaci svojoj drže!
7Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;
7Ali pitaj zvijeri, i poučit će te; ptice nebeske pitaj, i razjasnit će ti.
8eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.
8Gušteri zemlje to će ti protumačit', ribe u moru ispripovjedit će ti.
9Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?
9Od stvorenja sviju, koje ne bi znalo da je sve to Božja ruka učinila?!
10I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.
10U ruci mu leži život svakog bića i dah životvorni svakog ljudskog tijela.
11Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?
11Zar uhom mi ne sudimo besjedu k'o što kušamo nepcem okus jela?
12Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.
12Sjedine mudrost donose čovjeku, a s vijekom dugim umnost mu dolazi.
13Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.
13Ali u Njemu mudrost je i snaga, u Njemu savjet je i sva razumnost.
14Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.
14Što razgradi, sagradit neće nitko, kog zatvori, nitko ne oslobađa.
15Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.
15Ustavi li vodu, suša nastaje; pusti li je, svu zemlju ispremetne.
16Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.
16Jer u njemu je snaga i sva mudrost, njegov je prevareni i varalica.
17Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.
17On savjetnike lišava razbora, suce pametne udara bezumljem.
18Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.
18On otpasuje pojas kraljevima i užetom im vezuje bokove.
19Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.
19On bosonoge tjera svećenike i mogućnike sa vlasti obara.
20Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.
20On diže riječ iz usta rječitima i starcima pravo rasuđivanje.
21Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.
21On sasiplje prezir po plemićima i junacima bedra raspasuje.
22Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.
22On dubinama razotkriva tmine i sjenu smrtnu na svjetlo izvodi.
23Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.
23On diže narod pa ga uništava, umnoži ga a potom iskorijeni.
24Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.
24On zaluđuje vladare naroda te po bespuću lutaju pustinjskom
25De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
25i pipaju u tmini bez svjetlosti glavinjajući poput pijanaca.