1Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
1Očima svojim sve to ja vidjeh, ušima svojim čuh i razumjeh.
2Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
2Sve što vi znate znadem to i ja, ni u čemu od vas gori nisam.
3Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
3Zato, zborit' moram sa Svesilnim, pred Bogom svoj razlog izložiti.
4Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
4Jer, kovači laži vi ste pravi, i svi ste vi zaludni liječnici!
5Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
5Kada biste bar znali šutjeti, mudrost biste svoju pokazali!
6Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
6Dokaze mi ipak poslušajte, razlog mojih usana počujte.
7Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
7Zar zbog Boga govorite laži, zar zbog njega riječi te prijevarne?
8Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
8Zar biste pristrano branit' htjeli Boga, zar biste mu htjeli biti odvjetnici?
9Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
9Zar bi dobro bilo da vas on ispita? Zar biste ga obmanuli k'o čovjeka?
10Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
10Kaznom preteškom on bi vas pokarao poradi potajne vaše pristranosti.
11Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
11Zar vas veličanstvo njegovo ne plaši i zar vas od njega užas ne spopada?
12Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
12Razlozi su vam od pepela izreke, obrana je vaša obrana od blata.
13Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
13Umuknite sada! Dajte da govorim, pa neka me poslije snađe što mu drago.
14Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
14Zar da meso svoje sam kidam zubima? Da svojom rukom život upropašćujem?
15Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
15On me ubit' može: nade druge nemam već da pred njim svoje držanje opravdam.
16Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
16I to je već zalog mojega spasenja, jer bezbožnik preda nj ne može stupiti.
17Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
17Pažljivo mi riječi poslušajte, nek' vam prodre u uši besjeda.
18Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
18Gle: ja sam pripremio parnicu, jer u svoje sam pravo uvjeren.
19Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
19Tko se sa mnom hoće parničiti? - Umuknut ću potom te izdahnut'.
20Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
20Dvije mi molbe samo ne uskrati da se od tvog lica ne sakrivam:
21din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
21digni s mene tešku svoju ruku i užasom svojim ne straši me.
22Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
22Tada me pitaj, a ja ću odgovarat'; ili ja da pitam, ti da odgovaraš.
23Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
23Koliko počinih prijestupa i grijeha? Prekršaj mi moj pokaži i krivicu.
24Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
24Zašto lice svoje kriješ sad od mene, zašto u meni vidiš neprijatelja?
25Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
25Zašto strahom mučiš list vjetrom progonjen, zašto se na suhu obaraš slamčicu?
26Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
26O ti, koji mi gorke pišeš presude i teretiš mene grijesima mladosti,
27du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
27koji si mi noge u klade sapeo i koji bdiš nad svakim mojim korakom i tragove stopa mojih ispituješ!
28Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
28Život mi se k'o trulo drvo raspada, k'o haljina što je moljci izjedaju!