¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

¹Elifaz Temanac progovori tad i reče:

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

²"Zar šupljom naukom odgovara mudrac i vjetrom istočnim trbuh napuhuje?

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

³Zar on sebe brani riječima ispraznim, besjedama koje ničem ne koriste?

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁴Još više ti činiš: ništiš strah od Boga, pred njegovim licem pribranost ukidaš.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁵Tvoje riječi krivicu tvoju odaju, poslužio si se jezikom lukavih,

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁶vlastita te usta osuđuju, ne ja, protiv tebe same ti usne svjedoče.

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁷Zar si prvi čovjek koji se rodio? Zar si na svijet prije bregova došao?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁸Zar si tajne Božje ti prisluškivao i mudrost čitavu za se prisvojio?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

⁹Što ti znadeš, a da i mi ne znamo, što ti razumiješ, a da to ne shvaćamo?

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹⁰Ima među nama i sijedih i starih kojima je više ljeta no tvom ocu.

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹¹Zar su ti utjehe Božje premalene i blage riječi upućene tebi?

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹²Što te srce tvoje tako slijepo goni i što tako divlje prevrćeš očima

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹³kad proti Bogu jarost svoju okrećeš, a iz usta takve riječi ti izlaze!

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁴Što je čovjek da bi čist mogao biti? Zar je itko rođen od žene pravedan?

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁵Gle, ni u svece se On ne pouzdava, oku njegovu ni nebesa čista nisu,

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁶a kamoli to biće gadno i buntovno, čovjek što k'o vodu pije opačinu!

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁷Mene sad poslušaj, poučit' te hoću, što god sam vidjeh, ispričat' ti želim,

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁸i ono što naučavahu mudraci ne tajeć' što su primili od pređa

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

¹⁹kojima je zemlja ova bila dana kamo tuđin nije nikada stupio.

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²⁰Zlikovac se muči cijelog svoga vijeka, nasilniku već su ljeta odbrojena.

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²¹Krik strave svagda mu u ušima ječi, dok miruje, na njeg baca se razbojnik.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²²Ne nada se da će izbjeći tminama i znade dobro da je maču namijenjen,

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²³strvinaru da je kao plijen obećan. On znade da mu se dan propasti bliži.

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁴Nemir i tjeskoba na njeg navaljuju, k'o kralj spreman na boj na nj se obaraju.

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁵On je protiv Boga podizao ruku, usuđivao se prkosit' Svesilnom

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁶Ohola je čela na njega srljao, iza štita debela dobro zaklonjen.

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁷Lice mu bijaše obloženo salom a bokovi pretilinom otežali.

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁸Razrušene je zaposjeo gradove i kućišta nastanio napuštena. Srušit će se ono što za sebe sazda;

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

²⁹cvasti mu neće, već rasuti se blago, sjena mu se neće po zemlji širiti.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³⁰On se tami više izmaknuti neće, opržit će oganj njegove mladice, u dahu plamenih usta nestat će ga.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³¹U taštinu svoju neka se ne uzda, jer će mu ispraznost biti svom nagradom.

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³²Prije vremena će svenut' mu mladice, grane mu se nikad neće zazelenjet'.

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³³Kao loza, grozd će stresat' svoj nezreo, poput masline pobacit će cvatove.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁴Da, bezbožničko je jalovo koljeno, i vatra proždire šator podmitljivca.

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

³⁵Koji zlom zanesu, rađaju nesreću i prijevaru nose u utrobi svojoj."