1Då tog Job till orda och sade:
1A Job progovori i reče:
2Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
2"O, kad bi se jad moj izmjeriti mog'o, a nevolje moje stavit' na tezulju!
3Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
3Teže one jesu od sveg pijeska morskog, i stoga mi riječi zastraniti znaju.
4Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
4Strijele Svesilnoga u mojem su mesu, ljuti otrov njihov ispija mi dušu, Božje se strahote oborile na me.
5Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
5TÓa, kraj svježe trave njače li magarac, muče li goveče kraj punih jasala?
6Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
6Zar hranu bljutavu jedemo bez soli? Zar kakove slasti ima u bjelancu?
7Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
7Al' ono što mi se gadilo dotaći, to mi je sada sva hrana u bolesti.
8Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
8O, da bi se molba moja uslišala, da mi Bog ispuni ono čem se nadam!
9O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
9O, kada bi me Bog uništiti htio, kada bi mahnuo rukom da me satre!
10Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
10Za mene bi prava utjeha to bila, klicati bih mog'o u mukama teškim što se ne protivljah odluci Svetoga.
11Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
11Zar snage imam da mogu čekati? Radi kakve svrhe da ja duže živim?
12Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
12Zar je snaga moja k'o snaga kamena, zar je tijelo moje od mjedi liveno?
13Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
13Na što se u sebi osloniti mogu? Zar mi svaka pomoć nije uskraćena?
14Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
14Tko odbija milost bližnjemu svojemu, prezreo je strah od Boga Svesilnoga.
15Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
15Kao potok me iznevjeriše braća, kao bujice zimske svoje korito.
16som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
16Od leda mutne vode im se nadimlju, 'bujaju od snijega što se topit' stao;
17men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
17al u doba sušno naskoro presahnu, od žege ishlape tada iz korita.
18Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
18Karavane zbog njih skreću sa putova, u pustinju zađu i u njoj se gube.
19Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
19Karavane temske očima ih traže, putnici iz Šebe nadaju se njima.
20men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
20A kad do njih dođu, nađu se u čudu, jer su se u nadi svojoj prevarili.
21Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
21U ovom ste času i vi meni takvi: vidjeste strahotu pa se preplašiste.
22Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
22Rekoh li vam možda: 'Darujte mi štogod, poklonite nešto od svojega blaga;
23att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
23iz šake dušmanske izbavite mene, oslobodite me silnikova jarma?'
24Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
24Vi me poučite, pa ću ušutjeti, u čem je moj prijestup, pokažite meni.
25Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
25O, kako su snažne besjede iskrene! Al' kamo to vaši smjeraju prijekori?
26Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
26Mislite li možda prekoriti riječi? TÓa u vjetar ide govor očajnikov!
27Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
27Nad sirotom kocku zar biste bacali i sa prijateljem trgovali svojim?
28Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
28U oči me sada dobro pogledajte, paz'te neću li vam slagati u lice.
29Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
29Povucite riječ! Kakve li nepravde! Povucite riječ, neporočan ja sam!
30Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
30Zar pakosti ima na usnama mojim? Zar nesreću svaku okusio nisam?