¹Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.

¹U ono vrijeme doču Herod tetrarh za Isusa

²Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»

²pa reče svojim slugama: "To je Ivan Krstitelj! On uskrsnu od mrtvih i zato čudesne sile djeluju u njemu."

³Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.

³Herod doista bijaše uhitio Ivana te ga svezana bacio u tamnicu zbog Herodijade, žene brata svoga Filipa.

⁴Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»

⁴Jer Ivan mu govoraše: "Ne smiješ je imati!"

⁵Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.

⁵Htjede ga ubiti, ali se bojao naroda jer su ga smatrali prorokom.

⁶Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,

⁶Na Herodov rođendan zaplesa kći Herodijadina pred svima i svidje se Herodu.

⁷att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.

⁷Zato se zakle dati joj što god zaište.

⁸Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»

⁸A ona nagovorena od matere: "Daj mi, reče, ovdje na pladnju glavu Ivana Krstitelja."

⁹Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,

⁹Ražalosti se kralj, ali zbog zakletve i sustolnika zapovjedi da se dade.

¹⁰och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.

¹⁰Posla odrubiti glavu Ivanu u tamnici.

¹¹Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.

¹¹I doniješe glavu njegovu na pladnju, dadoše djevojci, a ona je odnije materi.

¹²Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

¹²A učenici njegovi dođu, uzmu njegovo tijelo i pokopaju ga pa odu i jave Isusu.

¹³Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.

¹³Kad je Isus to čuo, povuče se odande lađom na samotno mjesto, u osamu. Dočuo to narod pa pohrli pješice za njim iz gradova.

¹⁴Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.

¹⁴Kad on iziđe, vidje silan svijet, sažali mu se nad njim te izliječi njegove bolesnike.

¹⁵Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»

¹⁵Uvečer mu pristupe učenici pa mu reknu: "Pust je ovo kraj i već je kasno. Otpusti dakle svijet: neka odu po selima kupiti hrane."

¹⁶Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»

¹⁶A Isus im reče: "Ne treba da idu, dajte im vi jesti."

¹⁷De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»

¹⁷Oni mu kažu: "Nemamo ovdje ništa osim pet kruhova i dvije ribe."

¹⁸Då sade han: »Bären dem hit till mig.»

¹⁸A on će im: "Donesite mi ih ovamo."

¹⁹Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

¹⁹I zapovjedi da mnoštvo posjeda po travi. On uze pet kruhova i dvije ribe, pogleda na nebo, izreče blagoslov pa razlomi i dade kruhove učenicima, a učenici mnoštvu.

²⁰Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.

²⁰I jeli su svi i nasitili se. Od preteklih ulomaka nakupiše dvanaest punih košara.

²¹Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

²¹A blagovalo je oko pet tisuća muškaraca, osim žena i djece.

²²Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.

²²I odmah prisili učenike da uđu u lađu i da se prebace prijeko dok on otpusti mnoštvo.

²³Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.

²³A pošto otpusti mnoštvo, uziđe na goru, nasamo, da se pomoli. Uvečer bijaše ondje sam.

²⁴Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.

²⁴Lađa se već mnogo stadija bila ostisla od kraja, šibana valovima. Bijaše protivan vjetar.

²⁵Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.

²⁵O četvrtoj noćnoj straži dođe on k njima hodeći po moru.

²⁶När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.

²⁶A učenici ugledavši ga kako hodi po moru, prestrašeni rekoše: "Utvara!" I od straha kriknuše.

²⁷Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»

²⁷Isus im odmah progovori: "Hrabro samo! Ja sam! Ne bojte se!"

²⁸Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»

²⁸Petar prihvati i reče: "Gospodine, ako si ti, zapovjedi mi da dođem k tebi po vodi!"

²⁹Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.

²⁹A on mu reče: "Dođi!" I Petar siđe s lađe te, hodeći po vodi, pođe k Isusu.

³⁰Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»

³⁰Ali kad spazi vjetar, poplaši se, počne tonuti te krikne: "Gospodine, spasi me!"

³¹Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»

³¹Isus odmah pruži ruku, dohvati ga i kaže mu: "Malovjerni, zašto si posumnjao?"

³²När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.

³²Kad uđoše u lađu, utihnu vjetar.

³³Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»

³³A oni na lađi poklone mu se ničice govoreći: "Uistinu, ti si Sin Božji!"

³⁴När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.

³⁴Pošto preploviše, dođu na kraj, u Genezaret.

³⁵Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.

³⁵I ljudi ga onoga kraja prepoznaju pa razglase po svoj onoj okolici. I donošahu mu sve bolesnike

³⁶Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.

³⁶te ga moljahu da se samo dotaknu skuta njegove haljine. I koji bi se dotakli, ozdravili bi.