1Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:
1Tada pristupe Isusu farizeji i pismoznanci iz Jeruzalema govoreći:
2»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»
2"Zašto tvoji učenici prestupaju predaju starih? Ne umivaju ruku prije jela!"
3Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?
3On im odgovori: "A zašto vi prestupate zapovijed Božju radi svoje predaje?
4Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
4Ta reče Bog: Poštuj oca i majku! I: Tko prokune oca ili majku, smrću neka se kazni!
5Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
5A vi velite: 'Rekne li tko ocu ili majci: Pomoć koja te od mene ide neka bude sveti dar,
6I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
6ne treba da poštuje oca svoga ni majku svoju.' Tako dokinuste riječ Božju radi svoje predaje.
7I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
7Licemjeri, dobro prorokova o vama Izaija:
8'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
8Narod me ovaj usnama časti, a srce mu je daleko od mene.
9och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
9Uzalud me štuju naučavajući nauke - uredbe ljudske."
10Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.
10Tada dozove mnoštvo i reče: "Slušajte i razumijte!
11Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»
11Ne onečišćuje čovjeka što ulazi u usta, nego što iz usta izlazi - to čovjeka onečišćuje."
12Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»
12Tada pristupe k njemu učenici i kažu mu: "Znaš li da su se farizeji sablaznili kad su čuli tu riječ?"
13Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
13On im odgovori: "Svaki nasad koji ne posadi Otac moj nebeski iskorijenit će se.
14Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
14Pustite ih! Slijepi su, vođe slijepaca! A ako slijepac slijepca vodi, obojica će u jamu pasti."
15Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»
15Petar prihvati i reče mu: "Protumači nam tu prispodobu!"
16Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
16A on reče: "I vi još uvijek ne razumijete?
17Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
17Ne shvaćate li: sve što ulazi na usta, ide u trbuh te se izbacuje u zahod.
18Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
18Naprotiv, što iz usta izlazi, iz srca izvire i to onečišćuje čovjeka.
19Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
19Ta iz srca izviru opake namisli, ubojstva, preljubi, bludništva, krađe, lažna svjedočanstva, psovke.
20Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
20To onečišćuje čovjeka; a jesti neopranih ruku ne onečišćuje čovjeka."
21Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
21Isus zatim ode odande i povuče se u krajeve tirske i sidonske.
22Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»
22I gle: žena neka, Kanaanka iz onih krajeva, iziđe vičući: "Smiluj mi se, Gospodine, Sine Davidov! Kći mi je teško opsjednuta!"
23Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»
23Ali on joj ne uzvrati ni riječi. Pristupe mu na to učenici te ga moljahu: "Udovolji joj jer viče za nama."
24Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»
24On odgovori: "Poslan sam samo k izgubljenim ovcama doma Izraelova."
25Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»
25Ali ona priđe, pokloni mu se ničice i kaže: "Gospodine, pomozi mi!"
26Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
26On odgovori: "Ne priliči uzeti kruh djeci i baciti ga psićima."
27Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
27A ona će: "Da, Gospodine! Ali psići jedu od mrvica što padaju sa stola njihovih gospodara!"
28Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.
28Tada joj Isus reče: "O ženo! Velika je vjera tvoja! Neka ti bude kako želiš." I ozdravi joj kći toga časa.
29Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.
29Otišavši odande, dođe Isus do Galilejskog mora, uziđe na goru i sjede ondje.
30Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,
30Tada nagrnu k njemu silan svijet s hromima, kljastima, slijepima, nijemima i mnogima drugima. Polože mu ih do nogu, a on ih izliječi.
31så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
31Gledajući kako su nijemi progovorili, kljasti ozdravili, hromi prohodali, slijepi progledali, divilo se mnoštvo i slavilo Boga Izraelova.
32Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»
32A Isus dozva svoje učenike pa im reče: "Žao mi je naroda jer su već tri dana uza me, a nemaju što jesti. Otpraviti ih gladne neću da ne klonu putem."
33Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
33Kažu mu učenici: "Odakle nam u pustinji toliko kruha da nahranimo toliko mnoštvo?"
34Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»
34A Isus im reče: "Koliko kruhova imate?" Oni će: "Sedam, i malo riba."
35Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
35Nato zapovjedi mnoštvu da posjeda po zemlji,
36Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
36uze sedam kruhova i ribe, zahvali, razlomi i davaše učenicima, a učenici mnoštvu.
37Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
37I jeli su i nasitili se. A od preteklih ulomaka nakupiše sedam punih košara.
38Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
38A blagovalo je četiri tisuće muškaraca, osim žena i djece.
39Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.
39Tada otpusti mnoštvo, uđe u lađu i ode u kraj magadanski.