1Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
1Isus im ponovno prozbori u prispodobama:
2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
2"Kraljevstvo je nebesko kao kad neki kralj pripravi svadbu sinu svomu.
3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
3Posla sluge da pozovu uzvanike na svadbu. No oni ne htjedoše doći.
4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
4Opet posla druge sluge govoreći: 'Recite uzvanicima: Evo, objed sam ugotovio. Junci su moji i tovljenici poklani i sve pripravljeno. Dođite na svadbu!'"
5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
5"Ali oni ne mareći odoše - jedan na svoju njivu, drugi za svojom trgovinom.
6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
6Ostali uhvate njegove sluge, zlostave ih i ubiju.
7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
7Nato se kralj razgnjevi, posla svoju vojsku i pogubi one ubojice, a grad im spali."
8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
8"Tada kaže slugama: 'Svadba je, evo, pripravljena ali uzvanici ne bijahu dostojni.
9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
9Pođite stoga na raskršća i koga god nađete, pozovite na svadbu!'"
10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
10"Sluge iziđoše na putove i sabraše sve koje nađoše - i zle i dobre. I svadbena se dvorana napuni gostiju.
11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
11Kad kralj uđe pogledati goste, spazi ondje čovjeka koji ne bijaše odjeven u svadbeno ruho.
12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
12Kaže mu: 'Prijatelju, kako si ovamo ušao bez svadbenoga ruha?' A on zanijemi.
13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
13Tada kralj reče poslužiteljima: 'Svežite mu ruke i noge i bacite ga van u tamu, gdje će biti plač i škrgut zubi.'
14Ty många äro kallade, men få utvalda.»
14Doista, mnogo je zvanih, malo izabranih."
15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
15Tada farizeji odoše i održaše vijeće kako da Isusa uhvate u riječi.
16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
16Pošalju k njemu svoje učenike s herodovcima da ga upitaju: "Učitelju! Znamo da si istinit te po istini putu Božjem učiš i ne mariš tko je tko jer nisi pristran.
17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
17Reci nam, dakle, što ti se čini: je li dopušteno dati porez caru ili nije?"
18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
18Znajući njihovu opakost, reče Isus: "Zašto me iskušavate, licemjeri?
19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
19Pokažite mi porezni novac!" Pružiše mu denar.
20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
20On ih upita: "Čija je ovo slika i natpis?"
21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
21Odgovore: "Carev." Kaže im: "Podajte dakle caru carevo, a Bogu Božje."
22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
22Čuvši to, zadive se pa ga ostave i odu.
23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
23Toga dana pristupiše k njemu saduceji, koji vele da nema uskrsnuća, i upitaše ga:
24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
24"Učitelju, Mojsije reče: Umre li tko bez djece, neka se njegov brat oženi njegovom ženom te podigne porod bratu svomu.
25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
25Bijaše tako u nas sedmero braće. Prvi se oženi i umrije bez poroda ostavivši ženu svom bratu.
26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
26Tako i drugi i treći, sve do sedmoga.
27Sist av alla dog hustrun.
27A nakon svih umrije i žena.
28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
28Kojemu će dakle od te sedmorice biti žena o uskrsnuću? Jer sva su je sedmorica imala."
29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
29Odgovori im Isus: "U zabludi ste jer ne razumijete Pisama ni sile Božje.
30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
30Ta u uskrsnuću niti se žene niti udavaju, nego su kao anđeli na nebu.
31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
31A što se tiče uskrsnuća mrtvih, zar niste čitali što vam reče Bog:
32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
32Ja sam Bog Abrahamov, Bog Izakov i Bog Jakovljev? Nije on Bog mrtvih, nego živih!"
33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
33Čuvši to, mnoštvo osta zaneseno njegovim naukom.
34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
34A kad su farizeji čuli kako ušutka saduceje, okupiše se,
35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
35a jedan od njih, zakonoznanac, da ga iskuša, upita:
36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
36"Učitelju, koja ja zapovijed najveća u Zakonu?"
37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
37A on mu reče: "Ljubi Gospodina Boga svojega svim srcem svojim, i svom dušom svojom, i svim umom svojim.
38Detta är det yppersta och förnämsta budet.
38To je najveća i prva zapovijed.
39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
39Druga, ovoj slična: Ljubi svoga bližnjega kao sebe samoga.
40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
40O tim dvjema zapovijedima visi sav Zakon i Proroci."
41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
41Kad se farizeji skupiše, upita ih Isus:
42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
42"Što mislite o Kristu? Čiji je on sin?" Kažu mu: "Davidov."
43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
43A on će njima: "Kako ga onda David u Duhu naziva Gospodinom, kad veli:
44'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
44Reče Gospod Gospodinu mojemu: 'Sjedi mi zdesna dok ne položim neprijatelje tvoje za podnožje nogama tvojim?'
45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
45Ako ga dakle David naziva Gospodinom, kako mu je sin?"
46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.
46I nitko mu nije mogao odgovoriti ni riječi, niti se od toga dana tko usudio upitati ga bilo što.