¹Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

¹Mudre izreke Salomona, sina Davidova, kralja izraelskog:

²Av dem kan man lära vishet och tukt,

²da se spozna mudrost i pouka, da se shvate razumne riječi;

³så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

³da se primi umna pouka, pravda i pravica i nepristranost;

⁴De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

⁴da se dade pamet neiskusnima, mladiću znanje i umijeće;

⁵Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

⁵kad mudar čuje, da umnoži znanje, a razuman steče mudrije misli;

⁶Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

⁶da razumije izreke i prispodobe, riječi mudraca i njihove zagonetke.

⁷HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

⁷Strah je Gospodnji početak spoznaje, ali ludi preziru mudrost i pouku.

⁸Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

⁸Poslušaj, sine moj, pouku oca svoga i ne odbacuj naputka svoje majke!

⁹Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

⁹Jer će ti biti ljupki vijenac na glavi i ogrlica oko tvoga vrata.

¹⁰Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

¹⁰Sine moj, ako te grešnici mame, ne pristaj;

¹¹Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

¹¹ako bi rekli: "Hodi s nama, da vrebamo krv, čekamo u zasjedi nevina ni za što;

¹²såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

¹²da ih progutamo žive kao carstvo smrti i cijele kao one koji silaze u grob;

¹³allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

¹³naplijenit ćemo svakojaka blaga, napuniti svoje kuće plijenom;

¹⁴dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

¹⁴bacat ćeš s nama svoj ždrijeb, svi ćemo zajedno imati jednu kesu."

¹⁵då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

¹⁵Sine moj, ne idi s njima na put, makni nogu od njihove staze.

¹⁶ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

¹⁶Jer na zlo trče svojim nogama i hite prolijevati krv.

¹⁷Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

¹⁷Jer uzalud je razapinjati mrežu pred očima svima pticama.

¹⁸Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

¹⁸A oni vrebaju vlastitu krv, postavljaju zasjedu svojemu životu.

¹⁹Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

¹⁹Takva je sudba svih lakomih na ružan dobitak: on ih života stane.

²⁰Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

²⁰Mudrost glasno uzvikuje na ulici, na trgovima diže svoj glas;

²¹I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

²¹propovijeda po bučnim uglovima, na otvorenim gradskim vratima govori svoje riječi:

²²Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

²²"Dokle ćete, vi glupi, ljubiti glupost i dokle će podsmjevačima biti milo podsmijevanje, i dokle će bezumnici mrziti znanje?

²³Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

²³Poslušajte moju opomenu! Gle, svoj duh pred vas izlijevam, hoću vas poučiti svojim riječima.

²⁴Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

²⁴Koliko sam vas zvala, a vi ste odbijali; pružala sam ruku, ali je nitko ne opazi.

²⁵eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

²⁵Nego ste odbacili svaki moj savjet i niste poslušali moje opomene;

²⁶därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

²⁶zato ću se i ja smijati vašoj propasti, rugat ću se kad vas obuzme tjeskoba:

²⁷ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

²⁷kad navali na vas strah kao nevrijeme i zgrabi vas propast kao vihor, kad navali na vas nevolja i muka.

²⁸Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

²⁸Tada će me zvati, ali se ja neću odazvati; tražit će me, ali me neće naći.

²⁹Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

²⁹Jer su mrzili spoznaju i nisu izabrali Gospodnjeg straha

³⁰ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

³⁰niti su poslušali moj savjet, nego su prezreli svaku moju opomenu.

³¹därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

³¹Zato će jesti plod svojeg vladanja i nasititi se vlastitih savjeta.

³²Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

³²Jer glupe će ubiti njihovo odbijanje, a nemar će upropastiti bezumne.

³³Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

³³A tko sluša mene, bezbrižan ostaje i spokojno živi bez straha od zla."