Svenska 1917

Croatian

Proverbs

14

1Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
1Ženska mudrost sagradi kuću, a ludost je rukama razgrađuje.
2Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
2Tko živi s poštenjem, boji se Jahve, a tko ide stranputicom, prezire ga.
3I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
3U luđakovim je ustima šiba za oholost njegovu, a mudre štite vlastite usne.
4Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
4Gdje nema volova, prazne su jasle, a obilna je žetva od snage bikove.
5Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
5Istinit svjedok ne laže, a krivi svjedok širi laž.
6Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
6Podsmjevač traži mudrost i ne nalazi je, a razumni lako dolazi do znanja.
7Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
7Idi od čovjeka bezumna jer nećeš upoznati usne što zbore znanje.
8Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
8Mudrost je pametna čovjeka u tom što pazi na svoj put, a bezumnička ludost prijevara je.
9De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
9Luđacima je grijeh šala, a milost je Božja s poštenima.
10Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
10Srce poznaje svoj jad, i veselje njegovo ne može dijeliti nitko drugi.
11De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
11Dom opakih propast će, a šator će pravednika procvasti.
12Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
12Neki se put učini čovjeku prav, a na koncu vodi k smrti.
13Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
13I u smijehu srce osjeća bol, a poslije veselja dolazi tuga.
14Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
14Otpadnik se siti svojim prestupcima, a dobar čovjek svojim radom.
15Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
15Glupan vjeruje svakoj riječi, a pametan pazi na korak svoj.
16Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
16Mudar se boji i oda zla se uklanja, a bezuman se raspaljuje i bez straha je.
17Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
17Nagao čovjek čini ludosti, a razborit ih podnosi.
18De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
18Glupaci baštine ludost, a mudre ovjenčava znanje.
19De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
19Zli padaju ničice pred dobrima i opaki pred vratima pravednikovim.
20Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
20I svom prijatelju mrzak je siromah, a bogataš ima mnogo ljubitelja.
21Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
21Griješi tko prezire bližnjega svoga, a blago onomu tko je milostiv ubogima.
22De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
22Koji snuju zlo, ne hode li stranputicom, a zar nisu dobrota i vjernost s onima koji snuju dobro?
23Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
23U svakom trudu ima probitka, a pusto brbljanje samo je na siromaštvo.
24De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
24Mudrima je vijenac bogatstvo njihovo, a bezumnima kruna - njihova ludost.
25Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
25Istinit svjedok izbavlja duše, a tko laži širi, taj je varalica.
26Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
26U strahu je Gospodnjem veliko pouzdanje i njegovim je sinovima utočište.
27I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
27Strah Gospodnji izvor je života: on izbavlja od zamke smrti.
28Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
28Mnoštvo je naroda ponos kralju, a bez puka knez propada.
29Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
29Tko se teško srdi, velike je razboritosti, a nabusit duhom pokazuje ludost.
30Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
30Mirno je srce život tijelu, a ljubomor je gnjilež u kostima.
31Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
31Tko tlači siromaha huli na stvoritelja, a časti ga tko je milostiv ubogomu.
32Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
32Opaki propada zbog vlastite pakosti, a pravednik i u samoj smrti nalazi utočište.
33I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
33U razumnu srcu mudrost počiva, a što je u bezumnome, to se i pokaže.
34Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
34Pravednost uzvisuje narod, a grijeh je sramota pucima.
35En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
35Kralju je mio razborit sluga, a na sramotna se srdi.