1Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.
1Riječi Agura, sina Jakeova, iz Mase; proročanstvo njegovo za Itiela, za Itiela i Ukala.
2Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
2Da, preglup sam da bih bio čovjek i nemam razbora čovječjeg.
3vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
3Ne stekoh mudrosti i ne poznajem znanosti svetih!
4Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
4Tko uzađe na nebo i siđe? Tko uhvati vjetar u šake svoje? Tko sabra vode u plašt svoj? Tko postavi krajeve zemaljske? Kako se zove i kako mu se zove sin? Znaš li?
5Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
5Svaka je Božja riječ prokušana, štit onima koji se u nj uzdaju.
6Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
6Ne dodaji ništa njegovim riječima, da te ne prekori i ne smatra lažljivim.
7Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
7Za dvoje te molim, ne uskrati mi, dok ne umrem:
8Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
8udalji od mene licemjernu i lažnu riječ; ne daj mi siromaštva ni bogatstva: hrani me kruhom mojim dostatnim;
9Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
9inače bih, presitivši se, zatajio tebe i rekao: "Tko je Jahve?" Ili bih, osiromašivši, krao i oskvrnio ime Boga svojega.
10Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
10Ne klevetaj sluge gospodaru njegovu, jer bi te mogao kleti i ti morao okajati.
11Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
11Ima izrod koji kune oca svoga i ne blagoslivlje majke svoje!
12ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
12Izrod koji za se misli da je čist, a od kala svojeg nije opran!
13ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
13Izrod uznositih očiju koji visoko diže svoje trepavice!
14ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
14Izrod komu su zubi mačevi i očnjaci noževi da proždiru nesretnike na zemlji i siromahe među ljudima!
15Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:
15Pijavica ima dvije kćeri: "Daj! Daj!" Postoje tri stvari nezasitne i četiri koje ne kažu: "Dosta!"
16dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»
16Carstvo smrti, jalova utroba, zemlja nikad gasna vode i vatra koja nikad ne kaže: "Dosta!"
17Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
17Oko koje se ruga ocu i odriče posluh majci iskljuvat će potočni gavrani i izjesti mladi orlovi.
18Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
18Troje mi je nedokučivo, a četvrto ne razumijem:
19örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
19put orlov po nebu, put zmijin po stijeni, put lađin posred mora i put muškarčev djevojci.
20Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»
20Takav je put preljubnice: najede se, obriše usta i veli: "Nisam sagriješila."
21Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
21Od troga se zemlja ljulja, a četvrtoga ne može podnijeti:
22under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
22od roba kad postane kralj i kad se prostak kruha nasiti,
23under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
23od puštenice kad se uda i sluškinje kad istisne svoju gospodaricu.
24Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
24Četvero je maleno na zemlji, ali mudrije od mudraca:
25myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
25mravi, nejaki stvorovi, koji sebi ljeti spremaju hranu;
26klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
26jazavci, stvorovi bez moći, što u stijeni grade sebi stan;
27gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
27skakavci, koji nemaju kralja, a svi idu u poretku;
28gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
28gušter, što se rukama hvata, a prodire u kraljevske palače.
29Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
29Troje ima lijep korak, a četvero lijepo hodi:
30lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
30lav, junak među zvijerima, koji ni pred kim ne uzmiče;
31en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
31pijetao što se odvažno šeće među kokošima; jarac koji vodi stado; i kralj sa svojom vojskom.
32Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
32Ako si ludovao oholeći se ili to svjesno činio, stavi ruku na usta.
33Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----
33Kad se mlijeko metÄe, izlazi maslac; kad se nos pritisne, poteče krv; kad se srdžba potisne, dobiva se spor.