1Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
1Čuvaj, sine, riječi moje i pohrani moje zapovijedi kod sebe.
2Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
2Čuvaj moje zapovijedi, i bit ćeš živ, i nauk moj kao zjenicu oka svoga.
3Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
3Priveži ih sebi na prste, upiši ih na ploči srca svoga;
4Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
4reci mudrosti: "Moja si sestra" i razboritost nazovi "sestričnom",
5så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
5da te čuva od žene preljubnice, od tuđinke koja laskavo govori.
6Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
6Kad bijah jednom na prozoru svoje kuće i gledah van kroz rešetku,
7då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
7vidjeh među lakovjernima, opazih među momcima nerazumna mladića:
8Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
8prolazio je ulicom kraj njezina ugla i koracao putem k njezinoj kući
9skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
9u sumraku između dana i večeri kad se hvata noćna tmina;
10Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
10i gle, susrete ga žena, bludno odjevena i s prijevarom u srcu.
11Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
11Jogunasta bijaše i razuzdana, noge joj se nisu mogle u kući zadržati;
12Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
12bila je čas na ulici, čas na trgovima i vrebala kod svakog ugla;
13Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
13i uhvati ga i poljubi i reče mu bezobrazna lica:
14»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
14"Bila sam dužna žrtvu pričesnicu, i danas izvrših svoj zavjet;
15Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
15zato sam ti izašla u susret, da te tražim, i nađoh te.
16Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
16Svoju sam postelju nastrla sagovima, vezenim pokrivačima misirskim;
17Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
17svoj sam krevet namirisala smirnom, alojem i cimetom.
18Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
18Hajde da se opijamo nasladom do jutra i da se radujemo užicima ljubavi.
19Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
19Jer muža mi nema kod kuće: otišao je na dalek put;
20Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
20uzeo je sa sobom novčani tobolac; a vratit će se kući tek o uštapu."
21Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
21Tako ga zavede svojim vičnim nagovorom, odvuče ga svojim glatkim usnama.
22Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
22I ludo on pođe za njom, kao što vol ide na klaonicu i kao što jelen zapleten u mrežu čeka
23ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
23dok mu strijela ne probije jetra, i kao ptica što ulijeće u zamku, i ne znajući da će ga to života stajati.
24Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
24Zato me, sine moj, poslušaj i čuj riječi mojih usta.
25Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
25Nek' ti srce ne zastranjuje na njezine putove i ne lutaj po njezinim stazama.
26Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
26Jer je mnoge smrtno ranila i oborila, i mnogo je onih što ih je pobila.
27Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.
27U Podzemlje vode putovi kroz njenu kuću, dolje u odaje smrti.