1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
1Ne propovijeda li mudrost i ne diže li razboritost svoj glas?
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
2Navrh brda, uza cestu, na raskršćima stoji,
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
3kod izlaza iz grada, kraj ulaznih vrata, ona glasno viče:
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
4"Vama, o ljudi, propovijedam i upravljam svoj glas sinovima ljudskim.
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
5Shvatite mudrost, vi neiskusni, a vi nerazumni, urazumite srce.
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
6Slušajte, jer ću zboriti o važnim stvarima, i moje će usne otkriti što je pravo.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
7Jer moje nepce zbori istinu i zloća je mojim usnama mrska.
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
8Sve su riječi mojih usta pravične, u njima nema ništa ni krivo ni prijetvorno.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
9Sve su one jasne razboritomu i pravedne onomu tko je stekao spoznaju.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
10Primajte radije moju pouku no srebro i znanje požudnije od zlata.
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
11Jer mudrost je vrednija od biserja i nikakve se dragocjenosti ne mogu porediti s njom.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
12Ja, mudrost, boravim s razboritošću i posjedujem znanje umna djelovanja.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
13Strah Gospodnji mržnja je na zlo. Oholost, samodostatnost, put zloće i usta puna laži - to ja mrzim.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
14Moji su savjet i razboritost, ja sam razbor i moja je jakost.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
15Po meni kraljevi kraljuju i velikaši dijele pravdu.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
16Po meni knezuju knezovi i odličnici i svi suci zemaljski.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
17Ja ljubim one koji ljube mene i nalaze me koji me traže.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
18U mene je bogatstvo i slava, postojano dobro i pravednost.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
19Moj je plod bolji od čista i žežena zlata i moj je prihod bolji od čistoga srebra.
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
20Ja kročim putem pravde, sred pravičnih staza,
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
21da dadem dobra onima koji me ljube i napunim njihove riznice.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
22Jahve me stvori kao počelo svoga djela, kao najraniji od svojih čina, u pradoba;
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
23oblikovana sam još od vječnosti, odiskona, prije nastanka zemlje.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
24Rodih se kad još nije bilo pradubina, dok nije bilo izvora obilnih voda.
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
25Rodih se prije nego su utemeljene gore, prije brežuljaka.
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
26Kad još ne bijaše načinio zemlje, ni poljana, ni početka zemaljskom prahu;
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
27kad je stvarao nebesa, bila sam nazočna, kad je povlačio krug na licu bezdana.
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
28Kad je u visini utvrđivao oblake i kad je odredio snagu izvoru pradubina;
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
29kad je postavljao moru njegove granice da mu se vode ne preliju preko obala, kad je polagao temelje zemlji,
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
30bila sam kraj njega, kao graditeljica, bila u radosti, iz dana u dan, igrajući pred njim sve vrijeme:
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
31igrala sam po tlu njegove zemlje, i moja su radost djeca čovjekova.
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
32Tako, djeco, poslušajte me, blago onima koji čuvaju moje putove.
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
33Poslušajte pouku - da stečete mudrost i nemojte je odbaciti.
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
34Blago čovjeku koji me sluša i bdi na mojim vratima svaki dan i koji čuva dovratnike moje.
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
35Jer tko nalazi mene, nalazi život i stječe milost od Jahve.
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
36A ako se ogriješi o mene, udi svojoj duši: svi koji mene mrze ljube smrt."