1Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
1Mudrost je sazidala sebi kuću, i otesala sedam stupova.
2Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
2Poklala je svoje klanice, pomiješala svoje vino i postavila svoj stol.
3Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
3Poslala je svoje djevojke da objave svrh gradskih visina:
4»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
4"Tko je neiskusan, neka se svrati ovamo!" A nerazumnima govori:
5»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
5"Hodite, jedite od mojega kruha i pijte vina koje sam pomiješala.
6Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
6Ostavite ludost, da biste živjeli, i hodite putem razboritosti."
7(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
7Tko poučava podrugljivca, prima pogrdu, i tko prekorava opakoga, prima ljagu.
8Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
8Ne kori podsmjevača, da te ne zamrzi; kori mudra, da te zavoli.
9Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
9Pouči mudroga, i bit će još mudriji; uputi pravednoga, i uvećat će se njegovo znanje.
10HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
10Gospodnji strah početak je mudrosti, a razboritost je spoznaja Presvetog.
11Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
11"Po meni ti se umnožavaju dani i množe ti se godine života.
12Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
12Ako si mudar, sebi si mudar; budeš li podsmjevač, sam ćeš snositi."
13En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
13Gospođa ludost puna je strasti, prosta je i ne zna ništa.
14Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
14I sjedi na vratima svoje kuće na stolici, u gradskim visinama,
15för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
15te poziva one koji prolaze putem, koji ravno idu svojim stazama:
16»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
16"Tko je neiskusan, neka se svrati ovamo!" I nerazumnomu govori:
17»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
17"Kradena je voda slatka i ugodno je potajno jesti kruh."
18han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----
18A on ne zna da su Sjene ondje, da uzvanici njezini počivaju u Podzemlju.