1Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
1Aleluja! Hvalite Jahvu jer je dobar, jer je vječna ljubav njegova!
2Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
2Tko će izreć' djela moći Jahvine, tko li mu iskazat' sve pohvale?
3Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
3Blaženi što drže naredbe njegove i čine pravo u svako doba!
4Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
4Sjeti me se, Jahve, po dobroti prema svome puku, pohodi me spasenjem svojim
5så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
5da uživam sreću izabranih tvojih, da se radujem radosti naroda tvoga, da tvojom se baštinom ponosim.
6Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
6Zgriješismo kao oci naši, činismo bezakonje, bezbožno radismo.
7Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
7Oci naši u Egiptu, nehajni za čudesa tvoja, ne spominjahu se velike ljubavi tvoje, već na Svevišnjeg digoše se na Crvenom moru.
8Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
8Al' on ih izbavi rad' imena svoga da pokaže silu svoju.
9Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
9Zapovjedi Crvenome moru, i presahnu ono, provede ih izmed valÄa kao kroz pustinju.
10Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
10Iz ruku mrzitelja njih izbavi, oslobodi iz ruku dušmana.
11Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
11I prekriše vode neprijatelje njine, ne ostade nijednoga od njih.
12Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
12Vjerovahu riječima njegovim i hvale mu pjevahu.
13Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
13Zaboraviše brzo djela njegova, ne uzdaše se u volju njegovu.
14De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
14Pohlepi se daše u pustinji, iskušavahu Boga u samoći.
15Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
15I dade im što iskahu, al' u duše njine on groznicu posla.
16Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
16Zavidješe tada Mojsiju u taboru, Aronu, kog posveti Jahve.
17Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
17Otvori se zemlja, Datana proždrije, Abiramovo pokri mnoštvo.
18Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
18Oganj pade na sve mnoštvo njino i zlotvore plamen sažga.
19De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
19Načiniše tele na Horebu, klanjahu se liku od zlata slivenu.
20sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
20Zamijeniše Slavu svoju likom bika što proždire travu.
21De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
21Zaboraviše Boga, koji ih izbavi u Egiptu znamenja čineći
22så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
22i čudesa u Kamovoj zemlji i strahote na Crvenome moru.
23Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
23Već namisli da ih satre, al' Mojsije, izabranik njegov, zauze se za njih da srdžbu mu odvrati, te ih ne uništi.
24De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
24Prezreše oni zemlju željkovanu ne vjerujuć' njegovoj riječi.
25De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
25Mrmljahu pod šatorima svojim, ne poslušaše glasa Jahvina.
26Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
26Zakle se tada podignutom rukom: sve će ih pokosit' u pustinji,
27att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
27potomstvo njino međ' narode razbacat', njih razasut' po zemljama.
28Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
28Posvetiše se Baal Peoru i jedoše žrtve bogova mrtvih.
29De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
29Razjariše ga nedjelima svojim, i on na njih pošast baci.
30Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
30Al' se Pinhas diže, sud izvrši i pošasti nesta tada.
31det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
31U zasluge to mu uđe u sva pokoljenja dovijeka.
32De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
32Razjariše ga opet kraj voda meripskih, i Mojsija zlo pogodi zbog njih,
33Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
33jer mu duh već ogorčiše, nesmotrenu riječ izusti.
34De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
34I ne istrijebiše naroda za koje im Jahve bješe naredio.
35utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
35S poganima miješahu se, naučiše djela njina.
36De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
36Štovahu likove njihove, koji im postaše zamka.
37Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
37Žrtvovahu sinove svoje i svoje kćeri zlodusima.
38Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
38Prolijevahu krv nevinu, krv sinova i kćeri svojih, koje žrtvovahu likovima kanaanskim. Zemlja bješe krvlju okaljana,
39Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
39djelima se svojim uprljaše, učiniše preljub svojim nedjelima.
40Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
40Na svoj narod Jahve srdžbom planu, zgadi mu se njegova baština.
41Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
41Predade ih u ruke pogana te vladahu njima mrzitelji njini.
42Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
42Mučili ih neprijatelji i tlačili rukom svojom.
43Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
43Prečesto ih izbavljaše, al' ga razjariše naumima svojim: pokošeni bjehu za bezakonja svoja.
44Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
44On pogleda opet na nevolju njinu kad njihove molitve začu
45Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
45i sjeti se svog Saveza s njima, sažali se na njih u velikom milosrđu svome.
46Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
46Učini da nađu milost u onih što ih bjehu zarobili.
47Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
47Spasi nas, Jahve, Bože naš, i saberi nas od bezbožnih naroda da slavimo tvoje sveto ime, da se tvojom slavom ponosimo.
48Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken
48Blagoslovljen Jahve, Bog Izraelov, od vijeka dovijeka! I sav narod neka kaže: "Amen! Aleluja!"