1För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;
1Zborovođi. Psalam. Davidov. Jahvi se utječem! Zašto dakle govorite duši mojoj: "Odleti u goru kao ptica!
2ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.
2Gle, bezbožnici već luk napeše, za tetivu strijelu zapeše da iz potaje ustrijele pravednika.
3När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»
3Kad su temelji uzljuljani, što da učini pravednik?"
4HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.
4Jahve je u svom svetom Hramu, na nebeskom sjedi prijestolju. Oči njegove motre, vjeđama proniče sinove ljudske.
5HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.
5Jahve proniče pravedna i nepravedna, iz dna duše mrzi silnika.
6Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.
6Na grešnike će izlit' žeravu i sumpor, vjetar ognjeni bit će dio njine sudbine.
7Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.
7Pravedan je Jahve i pravednost ljubi, čestiti će gledat' lice njegovo.