1Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
1LAMED Zašto, Jahve, stojiš daleko, zašto se skrivaš u dane tjeskobe?
2Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
2Obijesni bezbožnik jadnika goni, u zamke ga hvata koje mu postavi.
3Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
3Bezbožnik se pohlepom hvali, NUN lakomac psuje i Jahvu prezire.
4Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.
4Bezbožnik zbori u obijesti svojoj: "Ne, istrage nema! TÓa ni Boga nema!" I u tome sva mu je misao.
5Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
5Puti su mu svagda uspješni, na sudove tvoje on i ne misli, sve protivnike svoje prezire.
6Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
6U srcu veli: "Neću posrnuti! Ni u kojem koljenu neću biti nesretan."
7Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
7PE Usta mu puna kletve, lukavstva i prijevare, pod jezikom njegovim muka i nesreća.
8Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
8U zasjedi čuči pokraj ograda, potajno ubija nevina, AJIN očima siromaha vreba.
9Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
9U zaklonu sjedi k'o lav u pećini, vreba da opljačka jadnika i da ga povuče u mrežu.
10Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
10Pritajen čuči na zemlji, od nasilja mu siromasi padaju.
11Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
11U srcu svome veli: "ZÓaboravi Gospod, odvrati lice i nikoga ne vidi!"
12Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
12KOF Ustani, Gospode Bože, podigni ruku, ne zaboravi siromaha.
13Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
13Zašto da bezbožnik prezire Boga, zašto da kaže u srcu: "Neće kazniti!"
14Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
14REŠ Jer ti vidiš, gledaš jad i nevolju, u ruci je mjeriš. Siromah se tebi predaje, ubogu ti si pomoć!
15Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
15ŠIN Pakosnu grešniku satri mišicu, kazni mu pakost da je više ne bude!
16Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
16Jahve je kralj u vijeke vjekova, iz zemlje njegove nestat će pogana.
17De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
17TAU Počuj, o Jahve, čežnju siromašnih, okrijepi im srce, uho prikloni:
18för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
18da zaštitiš pravo ubogih i tlačenih, da straha više ne zadaje čovjek zemljanÄi.