1För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.
1Zborovođi. Po napjevu "Umri za sina". Psalam. Davidov.
2Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
2ALEF Slavim te, Jahve, svim srcem svojim, ispovijedam sva čudesna djela tvoja.
3Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
3Radujem se i kličem tebi, pjevam imenu tvome, Svevišnji!
4Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
4BET Dušmani moji natrag krenuše, padoše i pred licem tvojim pogiboše.
5Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
5Jer ti se zauze za moje pravo i parbu moju, ti sjede na prijesto - sudac pravedan:
6Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
6GIMEL ti pokara pogane, pogubi bezbošca, ime im izbrisa dovijeka.
7Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
7Dušmani klonuše, smrvljeni zauvijek, ti im gradove razori - nesta im spomena.
8Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
8HE Ali Jahve dovijeka stoluje, postavi prijesto svoj da sudi:
9och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
9sam po pravdi sudi krug zemaljski, izreče pucima osudu pravednu.
10Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10VAU Jahve je tvrđava tlačenom, tvrđava spasa u danima tjeskobe.
11Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
11Nek' se uzdaju u te koji znaju ime tvoje, jer ne ostavljaš onih što ljube tebe, o Jahve.
12Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
12ZAJIN Pjevajte Jahvi koji prebiva na Sionu, razglašujte među pucima djela njegova,
13Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
13jer ih se spomenu kao osvetnik krvi i siromaškog jauka ne zaboravi.
14Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
14HET Smiluj mi se, Jahve: pogledaj nevolju u koju me vrgoše neprijatelji moji, od vrata smrti izbavi me
15på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
15da naviještam sve hvale tvoje na vratima kćeri Sionske, da radostan kličem zbog spasenja tvoga.
16Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
16TET Pogani padoše u jamu koju sami iskopaše, zamka koju potajno staviše uhvati nogu njihovu.
17HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.
17Jahve se iskaza i sud održa; grešnik se spleo u djela svoja.
18DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.
18JOD Nek' grešnici odu u Podzemlje, svi pogani što zaboraviše Boga.
19Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
19KAF Jer siromah neće pasti u zaborav zauvijek, ufanje ubogih neće biti zaludu dovijeka.
20Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
20Ustani, Jahve, da se ne osili čovjek, nek' pogani budu osuđeni pred tobom!
21Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.
21Strah im, o Jahve, utjeraj, nek' spoznaju pogani da su smrtnici!