1En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
1Hodočasnička pjesma. "Mnogo su me od mladosti tlačili" - neka rekne sad Izrael!
2mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
2"Mnogo su me od mladosti tlačili, ali me ne svladaše.
3På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
3Po leđima su mojim orači orali, duge brazde povlačili.
4Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
4Al' Jahve pravedni isiječe užeta zlikovcima!"
5De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
5Nek' se postide i uzmaknu svi koji mrze Sion!
6De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
6Nek' budu k'o trava na krovu što povene prije nego je počupaju.
7ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
7Žetelac njome ne napuni ruku ni naručje onaj koji veže snopove.
8och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»
8A prolaznici nek' ne reknu: "Blagoslov Jahvin nad vama! Blagoslivljamo vas imenom Jahvinim!"