1En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
1Hodočasnička pjesma. Iz dubine, Jahve, vapijem tebi:
2Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
2Gospodine, čuj glas moj! Neka pazi uho tvoje na glas moga vapaja!
3Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
3Ako se, Jahve, grijeha budeš spominjao, Gospodine, tko će opstati?
4Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
4Al' u tebe je praštanje, da bi te se bojali.
5Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
5U Jahvu ja se uzdam, duša se moja u njegovu uzda riječ.
6Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
6Duša moja čeka Gospodina više no zoru straža noćna; više no zoru straža noćna
7Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
7nek' Izrael čeka Jahvu. Jer je u Jahve milosrđe i obilno je u njega otkupljenje;
8Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
8on će otkupiti Izraela od svih grijeha njegovih.