1En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
1Miktam. Davidov. Čuvaj me, Bože, jer se tebi utječem.
2Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
2Jahvi rekoh: "Ti si moj gospodar, nema mi blaženstva bez tebe!"
3de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
3Za svetima što su u zemlji sav plamtim od čežnje!
4Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
4Gomilaju patnje moje koji slijede bogove tuđe. Ja im ljevanica nalijevat' neću, ime im spominjat' neću usnama.
5HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
5Jahve mi je baština i kalež: Ti u ruci držiš moju sudbinu.
6En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
6Na divnu zemlju padoše mi konopi, vrlo mi je mila moja baština.
7Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
7Blagoslivljam Jahvu koji me svjetuje te me i noću srce opominje.
8Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
8Jahve mi je svagda pred očima; jer mi je zdesna, neću posrnuti.
9Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
9Stog' mi se raduje srce i kliče duša, i tijelo mi spokojno počiva.
10Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.
10Jer mi nećeš ostavit' dušu u Podzemlju ni dati da pravednik tvoj truleži ugleda.
11Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
11Pokazat ćeš mi stazu u život, puninu radosti pred licem svojim, sebi zdesna blaženstvo vječno.