¹En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

¹Molitva. Davidova. Počuj, Jahve pravedni, i vapaj mi poslušaj, usliši molitvu iz usta iskrenih!

²Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

²Od tebe nek' mi dođe presuda, tvoje oči vide što je pravo.

³Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

³Istraži mi srce, pohodi noću, ognjem me iskušaj, al' u meni nećeš nać' bezakonja. Ne zgriješiše usta moja

⁴Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

⁴kao što griješe ljudi: po riječima usta tvojih čuvah putove Zakona.

⁵Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

⁵Korak mi čvrsto prionu za tvoje staze, ne zasta mi noga na putima tvojim.

⁶Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

⁶Zazivam te, Bože, ti ćeš me uslišit': prikloni mi uho i čuj riječi moje.

⁷Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

⁷Proslavi na meni dobrotu svoju, ti koji od dušmana izbavljaš one što se utječu desnici tvojoj.

⁸Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

⁸Čuvaj me k'o zjenicu oka, sakrij me u sjenu krila svojih

⁹för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

⁹od zlotvora što na me nasrću. Dušmani me bijesni opkoljuju,

¹⁰Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

¹⁰bešćutno srce zatvaraju i ustima zbore naduto,

¹¹Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

¹¹Koraci njini sad me okružuju, smjeraju da me na zemlju obore;

¹²Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

¹²slični lavu dok se, zinuv, na plijen obara i laviću što vreba u potaji.

¹³Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

¹³Ustani, Jahve, presretni ga i obori, od grešnika mi život mačem spasi,

¹⁴ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

¹⁴a rukom od ljudi, Gospodine: od ljudi kojih je dio ovaj život, kojima želudac puniš dobrima; kojih su sinovi siti, a djeci daju što im pretekne.

¹⁵Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

¹⁵A ja ću u pravdi gledati lice tvoje, i jednom kad se probudim, sit ću ga se nagledati.