1För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
1Učitelju zbora. Od Jahvina sluge Davida koji Jahvi ispjeva ovu pjesmu u onaj dan kad ga Jahve oslobodi iz ruku neprijatelja
2Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2Ljubim te, Jahve, kreposti moja!
3HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3Jahve, hridino moja, utvrdo moja spase moj; Bože moj, pećino moja kojoj se utječem, štite moj, snago spasenja moga, tvrđavo moja!
4HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4Zazvat ću Jahvu, hvale predostojna, i od dušmana bit ću izbavljen.
5Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
5Valovi smrti okružiše mene, prestraviše me bujice pogubne.
6Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
6Užad Podzemlja sputiše me, smrtonosne zamke padoše na me:
7Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7u nevolji zazvah Jahvu i Bogu svome zavapih. Iz svog Hrama zov mi začu, i vapaj moj mu do ušiju doprije.
8Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8I zemlja se potrese i uzdrhta, uzdrmaše se temelji gora, pokrenuše se, jer On gnjevom planu.
9Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
9Iz nosnica mu dim se diže, iz usta mu oganj liznu, ugljevlje živo od njega plamsa.
10Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
10On nagnu nebesa i siđe, pod nogama oblaci mu mračni.
11Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11Na keruba stade i poletje; na krilima vjetra zaplovi.
12Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12Ogrnu se mrakom kao koprenom, prekri se tamnim vodama i oblacima tmastim,
13Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13od blijeska pred licem njegovim užga se ugljevlje plameno.
14Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14Jahve s neba zagrmje, Svevišnjega glas se ori.
15Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15Odape strijele i dušmane rasu, izbaci munje i na zemlju ih obori.
16Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16Morska se dna pokazaše, i temelji svijeta postaše goli od strašne prijetnje Jahvine, od olujna daha gnjeva njegova.
17Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17On pruži s neba ruku i mene prihvati, iz silnih voda on me izbavi.
18Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18Od protivnika moćnog mene oslobodi, od dušmana mojih jačih od mene.
19De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19Navališe na me u dan zlosretni, ali me Jahve zaštiti,
20Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20na polje prostrano izvede me, spasi me jer sam mu mio.
21HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21Po pravednosti mojoj Jahve mi uzvrati, po čistoći ruku mojih on me nagradi,
22Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22jer čuvah putove Jahvine, od Boga se svoga ne udaljih.
23nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23Odredbe njegove sve su mi pred očima, zapovijedi njegove nisam odbacio,
24Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
24do srži odan njemu sam bio, čuvam se grijeha svakoga.
25Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25Jahve mi po pravdi mojoj vrati, čistoću ruku mojih vidje.
26Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
26S prijateljem ti si prijatelj, poštenu poštenjem uzvraćaš.
27Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27S čovjekom čistim ti si čist, a lukavca izigravaš,
28Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28jer narodu poniženu spasenje donosiš, a ponižavaš oči ohole.
29Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
29Jahve, ti moju svjetiljku užižeš, Bože, tminu moju obasjavaš:
30Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
30s tobom udaram na čete dušmanske, s Bogom svojim preskačem zidine.
31Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31Savršeni su puti Gospodnji, i riječ je Božja ognjem kušana. On, samo on, štit je svima koji se k njemu utječu.
32Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32Jer tko je Bog osim Jahve? Tko li je hridina osim Boga našega?
33Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33Taj Bog me snagom opasuje, stere mi put besprijekoran,
34du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34noge mi dade brze k'o u košute i postavi me na visine čvrste,
35du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35ruke mi za borbu uvježba i mišice da luk mjedeni napinju.
36Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36Daješ mi štit svoj koji spasava, tvoja me desnica drži, tvoja me brižljivost uzvisi.
37du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37Pouzdanje daješ mom koraku, i noge mi više ne posrću.
38Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38Pognah svoje dušmane i dostigoh, i ne vratih se dok ih ne uništih.
39Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39Obaram ih, ne mogu se dići, padaju, pod nogama mi leže.
40Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40Ti me opasa snagom za borbu, a protivnike moje meni podloži.
41Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41Ti dušmane moje u bijeg natjera, i rasprših one koji su me mrzili.
42De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42Vapiju u pomoć - nikog da pomogne; vapiju Jahvi - ne odaziva se.
43Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43Smrvih ih kao prah na vjetru, zgazih ih k'o blato na putu.
44Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44Ti me izbavi od bune u mom narodu, postavi me glavarom pogana, puk koji ne poznavah služi mi.
45Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45Svaki moj šapat pokorno on sluša, sinovi tuđinci meni laskaju;
46Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46sinovi tuđinski gube srčanost, izlaze dršćuć' iz svojih utvrda.
47HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47Živio Jahve! Blagoslovljena hridina moja! Neka se uzvisi Bog, spasenje moje!
48Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48Bog koji mi daje osvetu i narode meni pokorava.
49du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49Od dušmana me mojih izbavljaš i nad protivnike me moje izdižeš, ti mene od čovjeka silnika spasavaš.
50Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50Zato te slavim, Jahve, među pucima i psalam pjevam tvome Imenu:
51Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
51umnožio si pobjede kralju svojemu, pomazaniku svome milost si iskazao, Davidu i potomstvu njegovu navijeke.