¹För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

¹Zborovođi. Jedutunu. Psalam. Davidov.

²Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

²Odlučio sam: "Čuvat ću put svoj da ne zgriješim jezikom; usta ću svoja zauzdati dokle god preda mnom bude bezbožnik."

³Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

³Zamukoh, zanijemjeh, glasa ne puštah, ali uzalud - bol mi postade gorča.

⁴Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

⁴U meni srce je gorjelo, na samu pomisao buknuo bi oganj; tad progovorih svojim jezikom:

⁵HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

⁵"Objavi mi, Jahve, moj svršetak i kolika je mjera mojih dana, da znam kako sam ništavan.

⁶Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

⁶Evo, pedljem si mi dane izmjerio, život moj je kao ništa pred tobom: tek dašak je svaki čovjek.

⁷Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

⁷Poput sjene čovjek prolazi tek dašak je sve bogatstvo njegovo: zgrće, a ne zna tko će ga pokupiti."

⁸Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

⁸A sada, čemu da se nadam, Gospode? Sva je nada moja u tebi!

⁹Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

⁹Izbavi me svih mojih bezakonja, ne daj da ruglo budem luđaku!

¹⁰Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

¹⁰Šutim i usta ne otvaram, jer tako si ti učinio.

¹¹Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

¹¹Bič svoj otkloni od mene, jer izdišem pod težinom ruke tvoje.

¹²Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

¹²Ti kaznama popravljaš čovjeka i sve mu najdraže kao moljac rastačeš: tek dašak je svaki čovjek.

¹³Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

¹³Čuj, o Jahve, molitvu moju, vapaje mi poslušaj, na suze se moje ne ogluši! Jer u tebe ja sam došljak, pridošlica kao svi oci moji.

¹⁴Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

¹⁴Odvrati pogled od mene, da odahnem prije nego odem i više ne budem!