1En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
1Psalam. Asafov. Bog nad bogovima, Jahve, govori i zove zemlju od izlaza sunčeva do zalaza.
2Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
2Sa Siona predivnog Bog zablista:
3Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
3Bog naš dolazi i ne šuti. Pred njim ide oganj što proždire, oko njega silna bjesni oluja.
4Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
4On zove nebesa odozgo i zemlju da sudi narodu svojemu:
5»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
5"Saberite mi sve pobožnike koji žrtvom Savez sa mnom sklopiše!"
6Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.
6Nebesa objavljuju pravednost njegovu: on je Bog sudac!
7Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
7"Slušaj, narode moj, ja ću govoriti, o Izraele, svjedočit ću protiv tebe: ja, Bog - Bog tvoj!
8Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
8Ne korim te zbog žrtava tvojih - paljenice su tvoje svagda preda mnom.
9Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
9Neću od doma tvog' uzet junca, ni jaraca iz tvojih torova:
10ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
10tÓa moje su sve životinje šumske, tisuće zvjeradi u gorama mojim.
11jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
11Znam sve ptice nebeske, moje je sve što se miče u poljima.
12Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
12Kad bih ogladnio, ne bih ti rekao, jer moja je zemlja i sve što je ispunja.
13Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
13Zar da ja jedem meso bikova ili da pijem krv jaraca?
14Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
14Prinesi Bogu žrtvu zahvalnu, ispuni Višnjemu zavjete svoje!
15Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
15I zazovi me u dan tjeskobe: oslobodit ću te, a ti ćeš me slaviti."
16Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
16A grešniku Bog progovara: "Što tumačiš naredbe moje, što mećeš u usta Savez moj?
17du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
17Ti, komu stega ne prija, te riječi moje iza leđa bacaš?
18Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
18Kad tata vidiš, s njime se bratimiš i družiš se s preljubnicima.
19Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
19Svoja si usta predao pakosti, a jezik ti plete prijevare.
20Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
20U društvu na brata govoriš i kaljaš sina matere svoje.
21Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
21Sve si to činio, a ja da šutim? Zar misliš da sam ja tebi sličan? Pokarat ću te i stavit ću ti sve to pred oči."
22I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
22Shvatite ovo svi vi koji Boga zaboraviste, da vas ne pograbim i nitko vas spasiti neće.
23den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
23Pravo me štuje onaj koji prinosi žrtvu zahvalnu: i onomu koji hodi stazama pravim - njemu ću pokazati spasenje svoje.