1För sångmästaren, till strängaspel; av David.
1Zborovođi. Uza žičana glazbala. Davidov.
2Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.
2O Bože, vapaj mi poslušaj, budi pomnjiv na molitvu moju!
3Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.
3S kraja zemlje vapijem k tebi jer mi srce klonu. Dignut ćeš me na liticu i pokoj mi dati,
4Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.
4jer ti si moje sklonište, utvrda čvrsta protiv dušmana.
5Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.
5O, da mi je stanovati uvijek u tvom šatoru, da se sklanjat' mogu pod okrilje tvoje!
6Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.
6Jer ti, Bože, usliši molbe moje, dade mi baštinu onih što ime ti štuju.
7Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.
7Kraljevim danima pridometni danÄa, kroz koljena mnoga nek' mu ljeta traju,
8Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.
8nek' pred Bogom uvijek vlada; dobrotu i vjernost pošalji da ga čuvaju!
9Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.
9Ovako ću pjevat svagda tvom imenu, dan za danom vršit' zavjete svoje.