¹För sångmästaren; en psalm av David.

¹Zborovođi. Psalam. Davidov.

²Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

²Poslušaj, Bože, moje žalbe glas; od strašna dušmanina život mi čuvaj!

³Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

³Štiti me od mnoštva opakih, sakrij od bjesnila zlotvora

⁴ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

⁴koji bruse jezike k'o mačeve, otrovne riječi izbacuju kao strijele,

⁵för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

⁵da iz potaje rane nedužna, da ga rane iznenada ne bojeć' se ničega.

⁶De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»

⁶Spremni su na djelo pakosno, snuju kako će kradom zamke staviti i govore: "Tko će nas vidjeti?"

⁷De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

⁷Snuju zlodjela, smišljene osnove kriju: pamet i srce čovječje bezdan su duboki.

⁸Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

⁸No Bog ih ranjava strijelom, odjednom ih rane prekriju.

⁹De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

⁹Vlastiti jezik propast im donosi, kimaju glavom oni što ih vide:

¹⁰Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.

¹⁰svi se boje, Božje djelo slave i misle o onom što on učini.

¹¹Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.

¹¹Pravednik se raduje u Jahvi, njemu se utječe, i kliču svim srcem čestiti.