1För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
1Zborovođi. Pjesma. Psalam.
2lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
2Kliči Bogu, zemljo sva, opjevaj slavu imena njegova, podaj mu hvalu dostojnu.
3Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
3Recite Bogu: "Kako su potresna djela tvoja! Zbog velike sile tvoje dušmani ti laskaju.
4Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
4Sva zemlja nek' ti se klanja i nek' ti pjeva, neka pjeva tvom imenu!"
5Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
5Dođite i gledajte djela Božja: čuda učini među sinovima ljudskim.
6Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
6On pretvori more u zemlju suhu te rijeku pregaziše. Stog' se njemu radujmo!
7Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.
7Dovijeka vlada jakošću svojom, oči mu paze na narode da se ne izdignu ljudi buntovni.
8Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
8Blagoslivljajte, narodi, Boga našega, razglašujte hvalu njegovu!
9ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
9Našoj je duši darovao život i ne dade da nam posrne noga.
10Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
10Iskušavao si nas teško, Bože, iskušavao ognjem kao srebro.
11du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
11Pustio si da u zamku padnemo, stisnuo lancima bokove naše.
12du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
12Pustio si da nam zajašu za vrat: prošli smo kroz oganj i vodu, onda si pustio da odahnemo.
13Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
13S paljenicama ću u Dom tvoj ući, zavjete ispuniti pred tobom
14dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
14što ih obećaše usne moje, što ih usta moja u tjeskobi obrekoše.
15Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
15Prinijet ću ti paljenice s kadom ovnova, žrtvovati volove i jarad.
16Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
16Dođite, počujte, koji se Boga bojite, pripovjedit ću što učini duši mojoj!
17Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
17Na svoja sam usta njega zvao, jezikom ga hvalio.
18Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
18Da sam u srcu na zlo mislio, ne bi uslišio Gospod.
19Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
19No Bog me uslišio: obazro se na glas molitve moje.
20Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
20Blagoslovljen Bog koji mi molitvu ne odbi, naklonosti ne odvrati od mene!