1För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.
1Zborovođi. Davidov. Psalam. Pjesma.
2Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
2Bog nek' ustane! Razbježali se dušmani njegovi! Svi mrzitelji njegovi pobjegli pred njim!
3Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
3Kao što dim iščezava, i njih neka nestane! Kako se vosak topi na ognju, nek' nestane grešnika pred licem Božjim!
4Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
4Pravedni neka se raduju, neka klikću pred Bogom, neka kliču od radosti.
5Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
5Pjevajte Bogu, slavite mu ime! Poravnajte put onome koji ide pustinjom - kojemu je ime Jahve - i kličite pred njim!
6de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
6Otac sirota, branitelj udovica, Bog je u svom svetom šatoru.
7en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
7Napuštene okućit će Jahve, sužnjima pružit' sretnu slobodu: buntovnici samo ostaše u sažganoj pustinji.
8Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,
8Kad si stupao, Bože, pred narodom svojim, dok si prolazio pustinjom,
9då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
9tresla se zemlja, nebo se rosilo pred Bogom, Sinaj drhtao pred Bogom, Bogom Izraela.
10Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
10Blagoslovljen dažd pustio si, Bože, na baštinu svoju, okrijepio je umornu.
11Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
11Stado se tvoje nastani u njoj, u dobroti, Bože, ti je spremi siromahu.
12Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
12Jahve riječ zadaje, veliko je mnoštvo radosnih vjesnika:
13»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
13kraljevi vojska bježe te bježe, domaćice plijen dijele.
14Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
14Dok vi počivaste među stadima, krila golubice zablistaše srebrom, a njeno perje žućkastim zlatom:
15När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»
15ondje Svemogući razbijaše kraljeve, a ona poput snijega zablista na Salmonu.
16Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
16Božanska je gora gora bašanska vrletna.
17Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
17Zašto vi, gore vrletne, zavidno gledate na goru gdje se svidje Bogu prebivati? Jahve će na njoj boraviti svagda!
18Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
18Božja su kola bezbrojna, tisuću tisuća: Jahve sa Sinaja u Svetište dolazi!
19Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
19Na visinu uzađe vodeći sužnje, na dar si ljude primio, pa i one što ne žele prebivati kod Boga.
20Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.
20Blagoslovljen Jahve dan za danom, nosi nas Bog, naš Spasitelj.
21Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
21Bog naš jest Bog koji spasava, Jahve od smrti izbavlja.
22Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
22Zaista, Bog će satrti glave dušmana svojih, kuštravo tjeme onog što hodi u grijesima.
23Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
23Reče Gospodin: "Iz Bašana ću ih dovesti, dovest ću ih iz dubine mora,
24så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»
24da okupaš nogu u krvi, da jezici tvojih pasa imadnu dio od dušmana."
25Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
25Ulazak ti, Bože, gledaju, ulazak moga Boga i Kralja u Svetište:
26Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
26sprijeda pjevači, za njima svirači, u sredini djevojke s bubnjićima.
27Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
27"U svečanim zborovima slavite Boga, slavite Jahvu, sinovi Izraelovi!"
28Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
28Predvodi ih najmlađi, Benjamin, koji ide pred njima, ondje su knezovi Judini sa četama svojim, knezovi Zebulunovi i knezovi Naftalijevi.
29Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
29Pokaži, Bože, silu svoju, silu kojom se, Bože, boriš za nas
30I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
30iz Hrama svojega u Jeruzalemu! Nek' ti kraljevi darove donose!
31Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
31Ukroti neman u trsci, stado bikova s teladi naroda! Neka se prostru pred tobom sa srebrnim žezlima: rasprši narode koji se ratu vesele!
32De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
32Nek' dođu velikani iz Egipta, Etiopija nek' pruži ruke Bogu!
33I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,
33Sva kraljevstva svijeta, pjevajte Bogu, slavite Jahvu,
34honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
34koji se vozi po nebu, po nebu iskonskom! Čuj, glasom grmi, glasom svojim silnim:
35Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.
35"Priznajte silu Božju!" Nad Izraelom veličanstvo njegovo, u oblacima sila njegova!
36Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
36Strašan je Bog iz svojega Svetišta. Bog Izraelov daje moć i silu narodu svojemu. Blagoslovljen Bog!