1För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.
1Zborovođi. Po napjevu "Ljiljani". Davidov.
2Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2Spasi me, Bože: vode mi dođoše do grla!
3Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3U duboko blato zapadoh i nemam kamo nogu staviti; u duboku tonem vodu, pokrivaju me valovi.
4Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4Iznemogoh od vikanja, grlo mi je promuklo, oči mi klonuše Boga mog čekajuć'.
5Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5Brojniji su od vlasi na glavi mojoj oni koji me mrze nizašto. Tvrđi su od kostiju mojih oni što mi se nepravedno protive: zar mogu vratiti što nisam oteo?
6Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6Bože, ti znadeš bezumnost moju, moji ti grijesi nisu sakriti.
7Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7Nek' se ne postide zbog mene koji se u te uzdaju, Gospode, Jahve nad Vojskama! Neka se ne posrame zbog mene koji traže tebe, Bože Izraelov!
8Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8Jer zbog tebe podnesoh pogrdu, i stid mi pokri lice.
9främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9Tuđinac postadoh braći i stranac djeci majke svoje.
10Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10Jer me izjela revnost za Dom tvoj i poruge onih koji se rugaju tebi padoše na me.
11Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11Dušu sam postom mučio, okrenulo mi se u ruglo.
12Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12Uzeh kostrijet za haljinu, i postah im igračka.
13Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13Koji sjede na vratima protiv mene govore, vinopije mi rugalice poju.
14Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14No tebi se molim, Jahve, u vrijeme milosti, Bože; po velikoj dobroti svojoj ti me usliši po svojoj vjernoj pomoći!
15Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15Izvuci me iz blata da ne potonem, od onih koji me mrze izbavi me - iz voda dubokih.
16Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16Nek' me ne pokriju valovi, nek' me ne proguta dubina, nek' bezdan ne zatvori usta nada mnom!
17Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17Usliši me, Jahve, jer je dobrostiva milost tvoja, po velikom milosrđu pogledaj na me!
18Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18Ne sakrivaj lica pred slugom svojim; jer sam u stisci, usliši me brzo!
19Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19Približi se duši mojoj i spasi je; zbog dušmana mojih oslobodi me!
20Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20Ti mi znadeš porugu, stid i sramotu, pred tvojim su očima svi koji me muče.
21Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21Ruganje mi slomilo srce i klonuh; čekao sam da se tko sažali nada mnom, ali ga ne bi; i da me tko utješi, ali ga ne nađoh.
22De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22U jelo mi žuči umiješaše, u mojoj me žeđi octom napojiše.
23Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23Nek' im stol bude zamka, a žrtvene gozbe stupica!
24må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24Nek' im potamne oči da ne vide, nek' im bokovi zasvagda oslabe!
25Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25Izlij na njih ljutinu, žar tvoga gnjeva nek' ih zahvati!
26Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26Njihova kuća nek' opusti, u njihovu šatoru nek' nitko ne stanuje!
27eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27Jer su progonili koga ti pokara, bol povećaše onomu koga ti rani.
28Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28Na njihovu krivnju krivnju još dodaj, ne opravdali se pred tobom!
29Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29Nek' budu izbrisani iz knjige živih, među pravednike neka se ne broje!
30Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30A ja sam jadnik i bolnik - nek' me štiti tvoja pomoć, o Bože!
31Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31Božje ću ime hvaliti popijevkom, hvalit ću ga zahvalnicom.
32Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32Bit će to milije Jahvi no bik žrtveni, milije nego junac s papcima i rozima.
33När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33Gledajte, ubogi, i radujte se, nek' vam oživi srce, svima koji Boga tražite.
34Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34Jer siromahe Jahve čuje, on ne prezire sužanja svojih.
35Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35Neka ga hvale nebesa i zemlja, mora i sve što se u njima miče.
36Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36Jer Bog će spasiti Sion - on će sagradit' gradove Judine - tu će oni stanovat', imati baštinu.
37Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
37Baštinit će ga potomci slugu njegovih; prebivat će u njemu oni što ljube ime Božje.