1Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
1Tebi si, Jahve, utječem, ne daj da se ikada postidim!
2Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
2U pravdi me svojoj spasi i izbavi, prikloni uho k meni i spasi me!
3Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
3Budi mi hrid utočišta i čvrsta utvrda spasenja: jer ti si stijena i utvrda moja.
4Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
4Bože moj, istrgni me iz ruke zlotvora, iz šake silnika i tlačitelja:
5Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
5jer ti si, o Gospode, ufanje moje, Jahve, uzdanje od moje mladosti!
6Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
6Na te se oslanjam od utrobe; ti si mi zaštitnik od majčina krila: u te se svagda uzdam.
7Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
7Mnogima postadoh čudo, jer ti si mi bio silna pomoć.
8Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
8Usta mi bijahu puna tvoje hvale, slaviše te svaki dan!
9Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
9Ne zabaci me u starosti: kad mi malakšu sile, ne zapusti me!
10Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
10Jer govore o meni moji dušmani, i koji me vrebaju složno se svjetuju:
11»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
11"Bog ga je napustio; progonite ga i uhvatite jer nema tko da ga spasi!"
12Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
12O Bože, ne stoj daleko od mene, Bože moj, pohitaj mi u pomoć!
13Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
13Neka se postide i propadnu koji traže moj život; nek' se sramotom i stidom pokriju koji mi žele nesreću!
14Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
14A ja ću se uvijek uzdati, iz dana u dan hvaleć' te sve više.
15Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
15Ustima ću naviještati pravednost tvoju, povazdan pomoć tvoju: jer im ne znam broja.
16Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
16Kazivat ću silu Jahvinu, Gospode, slavit ću samo tvoju pravednost.
17Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
17Bože, ti mi bijaše učitelj od mladosti moje, i sve do sada naviještam čudesa tvoja.
18Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
18Ni u starosti, kad posijedim, Bože, ne zapusti me, da kazujem mišicu tvoju naraštaju novom i svima budućima silu tvoju,
19Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
19i pravednost tvoju, Bože, koja seže do neba, kojom učini velika djela. Bože, tko je kao ti!
20Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
20Trpljenja mnoga i velika bacio si na me: ali ti ćeš me opet oživiti i opet me podići iz dubine zemlje.
21Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
21Povećaj dostojanstvo moje i opet me utješi:
22Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
22A ja ću uz harfu slaviti tvoju vjernost, o Bože, svirat ću ti u citaru, Sveče Izraelov!
23Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
23Moje će usne klicati pjevajuć' tebi i moja duša koju si spasio.
24Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
24I moj će jezik svagda slaviti pravdu tvoju, jer su postiđeni i posramljeni oni što traže moju nesreću.