1För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.
1Zborovođi. Po napjevu "Ne razori!" Psalam. Asafov. Pjesma.
2Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.
2Slavimo te, Bože, slavimo i zazivamo ime tvoje, pripovijedamo čudesa tvoja.
3»Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.
3"Kad odredim vrijeme, sudit ću po pravu.
4Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.
4Pa neka se strese zemlja sa stanovnicima svojim, ja sam učvrstio stupove njezine."
5Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»
5Drznike opominjem: "Ne budite drski!" bezbožnike: "Ne budite tako rogati!"
6Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
6Ne dižite roga svog protiv Neba, nemojte govoriti drsko na Boga!
7Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
7Jer niti sa istoka niti sa zapada, niti iz pustinje niti sa bregova ...
8nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
8Bog je koji sudi: ovoga snizuje, onog uzvisuje!
9Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
9Jer je u Jahvinoj ruci pehar pun vina pjenušava, začinjena mirisnim travama; iz njega on napaja, do taloga će ga iskapiti i ispiti svi zlotvori svijeta.
10Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
10A ja ću klicati dovijeka, pjevat ću Bogu Jakovljevu.
11Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.
11Rogove ću polomiti bezbožniku, a pravednik će podići glavu.