1En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
1Poučna pjesma. Asafova. Zašto si, Bože, posve zabacio, zašto kiptiš gnjevom na ovce paše svoje?
2Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
2Sjeti se zajednice koju si davno stekao, plÓemena koje namače kao svoju baštinu i brda Siona gdje si Šator svoj udario!
3Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
3Korakni k ruševinama vječnim - sve je u Svetištu razorio neprijatelj.
4Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
4Protivnici tvoji vikahu posred skupštine tvoje, znakove svoje postaviše k'o pobjedne znakove.
5Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
5Bijahu kao oni koji mašu sjekirom po guštari,
6Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
6sjekirom i maljem vrata mu razbijali.
7De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
7Ognju predadoše Svetište tvoje, do zemlje oskvrnuše Prebivalište tvoga imena.
8De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
8Rekoše u srcu: "Istrijebimo ih zajedno; spalite sva svetišta Božja na zemlji!"
9Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
9Ne vidimo znakova svojih, proroka više nema, i nitko među nama ne zna dokle ...
10Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
10Dokle će se još, o Bože, dušmanin rugati? Hoće li protivnik dovijeka prezirati ime tvoje?
11Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
11Zašto povlačiš ruku, zašto u krilu sakrivaš desnicu svoju?
12Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
12No Bog je moj kralj od davnine, on koji posred zemlje spasava!
13Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
13Ti svojom silom rasječe more, smrska glave nakazama u vodi.
14Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
14Ti si Levijatanu glave zdrobio, dao ga za hranu nemanima morskim.
15Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
15Ti si dao da provre izvor i bujica, ti si presušio rijeke nepresušne.
16Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
16Tvoj je dan i noć je tvoja, ti učvrsti mjesec i sunce;
17Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
17ti sazda sve granice zemlji, ti stvori ljeto i zimu.
18Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
18Spomeni se ovoga: dušmanin ti se rugaše, Jahve, i bezumni narod pogrdi ime tvoje.
19Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
19Ne predaj jastrebu život grlice svoje, i život svojih siromaha ne zaboravi zauvijek!
20Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
20Pogledaj na Savez svoj, jer svi su zakuci zemlje puni tmina i nasilja.
21Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
21Ne daj da jadnik otiđe postiđen: neka siromah i ubog hvale ime tvoje!
22Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
22Ustani, Bože, zauzmi se za svoju parnicu, spomeni se pogrde koju ti bezumnik svaki dan nanosi.
23Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
23Ne zaboravi vike neprijatelja svojih: buka buntovnika još se diže k tebi!