1En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
1Psalam. Asafov Kako je dobar Bog čestitima, Bog onima koji su čista srca!
2Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
2A meni umalo noge ne posrnuše, zamalo koraci ne okliznuše,
3ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
3jer zločincima zavidjeh motreći sreću grešnika.
4Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
4Nikakvu patnju ne snose, pretilo je tijelo njihovo.
5De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
5Ne žive u mukama smrtnika, ljudske ih nevolje ne biju.
6Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
6Stoga je oholost ogrlica vratu njihovu, a nasilje haljina koja ih pokriva.
7Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
7Iz pretila srca izlazi opakost njihova, srca im se prelijevaju ispraznim tlapnjama.
8De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
8Podsmjehuju se i zlobno govore, nasiljem prijete odozgo.
9Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
9Ustima na nebo nasrću, a jezik se njihov obara na zemlju.
10därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
10Zato moj narod za njima leti i srče obilne vode
11Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
11pa veli: "Kako da dozna Bog? Spoznaje li Svevišnji?"
12Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
12Eto, takvi su grešnici: uvijek spokojni, bogatstvo zgrću.
13Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
13Jesam li, dakle, samo ja uzalud čuvao srce čisto i u nedužnosti prao ruke
14jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
14kad sam primao udarce svaki dan i kaznu jutro za jutrom?
15Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
15Da sam kazao: "Govorit ću kao i oni", izdao bih rod sinova tvojih.
16När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
16Promišljah tada da bih spoznao: al' mi se učini mučno u očima mojim
17till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
17sve dok ne nađoh ulaz u Božje svetinje pa prozreh kakav im je svršetak.
18Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
18Zaista, na klizavu stazu ti ih postavljaš, u propast ih obaraš.
19Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
19Kako učas propadoše, nestaše, užas ih izjede!
20Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
20Kao što čovjek prezire san kad se probudi, tako ćeš, Gospode, prezreti lik im kada ustaneš.
21När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
21Kad mi duša bijaše ojađena, a bubrezi probodeni,
22då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
22bezumnik bijah bez razbora, k'o živinče pred tobom.
23Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
23Al' ću odsad uvijek biti s tobom, jer ti prihvati desnicu moju:
24Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
24vodit ćeš me po naumu svojem da me zatim uzmeš u slavu svoju.
25Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
25Koga ja imam u nebu osim tebe? Kad sam s tobom, ne veselim se zemlji.
26Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
26Malaksalo mi tijelo i srce: okrilje srca moga, i baštino moja, o Bože, dovijeka!
27Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
27Doista, propast će oni koji se udaljuju od tebe, istrebljuješ svakog tko ti se iznevjeri.
28Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
28A meni je milina biti u Božjoj blizini, imati sklonište svoje u Jahvi. Pripovijedat ću sva tvoja djela na vratima Kćeri sionske.