¹För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

¹Zborovođi. Po Jedutunu. Asafov. Psalam.

²Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

²Glasom svojim Bogu vapijem, glas mi se Bogu diže i on me čuje.

³På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

³U dan nevolje tražim Gospodina, noću mi se ruka neumorno pruža k njemu, ne može se utješit' duša moja.

⁴Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

⁴Spominjem se Boga i uzdišem; kad razmišljam, daha mi nestane.

⁵Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

⁵Vjeđe moje držiš, potresen sam, ne mogu govoriti.

⁶Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

⁶Mislim na drevne dane i sjećam se davnih godina;

⁷Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

⁷razmišljam noću u srcu, mislim, i duh moj ispituje:

⁸Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

⁸"Hoće li Gospodin odbaciti zauvijek i hoće li ikad još biti milostiv?

⁹Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

⁹Je li njegova dobrota minula zauvijek, njegovo obećanje propalo za sva pokoljenja?

¹⁰Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

¹⁰Zar Bog je zaboravio da se smiluje, ili je gnjevan zatvorio smilovanje svoje?"

¹¹Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

¹¹I govorim: "Ovo je bol moja: promijenila se desnica Višnjega."

¹²Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

¹²Spominjem se djela Jahvinih, sjećam se tvojih pradavnih čudesa.

¹³jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

¹³Promatram sva djela tvoja, razmatram ono što si učinio.

¹⁴Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

¹⁴Svet je tvoj put, o Bože: koji je bog tako velik kao Bog naš?

¹⁵Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

¹⁵Ti si Bog koji čudesa stvaraš, na pucima si pokazao silu svoju.

¹⁶Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

¹⁶Mišicom si izbavio narod svoj, sinove Jakovljeve i Josipove.

¹⁷Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

¹⁷Vode te ugledaše, Bože, ugledaše te vode i ustuknuše, bezdani se uzburkaše.

¹⁸Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

¹⁸Oblaci prosuše vode, oblaci zatutnjiše gromom i tvoje strijele poletješe.

¹⁹Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

¹⁹Grmljavina tvoja u vihoru zaori, munje rasvijetliše krug zemaljski, zemlja se zatrese i zadrhta.

²⁰Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

²⁰Kroz more put se otvori tebi i tvoja staza kroz vode goleme, a tragova tvojih nitko ne vidje.

²¹Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

²¹Ti si svoj narod vodio kao stado rukama Mojsija i Arona.