¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

¹Poučna pjesma. Asafova. Poslušaj, narode moj, moju nauku, prikloni uho riječima usta mojih!

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

²Otvorit ću svoja usta na pouku, iznijet ću tajne iz vremena davnih.

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

³Ono što čusmo i saznasmo, što nam kazivahu oci,

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁴nećemo kriti djeci njihovoj, predat ćemo budućem koljenu: slavu Jahvinu i silu njegovu i djela čudesna što ih učini.

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁵Svjedočanstvo podiže on u Jakovu, Zakon postavi u Izraelu, da ono što naredi ocima našim oni djeci svojoj objave,

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁶da sazna budući naraštaj, i sinovi koji će se roditi da djeci svojoj kazuju

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁷da u Boga ufanje svoje stave i ne zaborave djela Božjih, već da vrše zapovijedi njegove,

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁸kako ne bi bili, kao oci njihovi, naraštaj buntovan, prkosan - naraštaj srcem nestalan i duhom Bogu nevjeran.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

⁹Sinovi Efrajimovi, ratnici s lukom, u dan bitke okrenuše leđa.

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹⁰Saveza s Bogom ne održaše i ne htjedoše hoditi po Zakonu njegovu.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹¹Zaboraviše na djela njegova, na čudesa koja im pokaza.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹²Pred njihovim ocima činio je znakove u Egiptu, u Soanskom polju.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹³On more razdijeli i njih prevede, vode kao nasip uzdiže.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁴Danju ih vodio oblakom, a svu noć ognjem blistavim.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁵U pustinji hrid prolomi i napoji ih obilno kao iz bezdana.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁶Iz stijene izbi potoke te izvede vode k'o velike rijeke.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁷A oni jednako griješiše, prkosiše Višnjem u pustinji.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁸Boga su kušali u srcima svojim ištuć' jela svojoj pohlepnosti.

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

¹⁹Prigovarali su Bogu i pitali: "Može li Gospod stol u pustinji prostrti?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²⁰Eno, udari u hrid, i voda poteče i provreše potoci: a može li dati i kruha, i mesa pružiti svome narodu?"

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²¹Kad to začu Jahve, gnjevom usplamtje: oganj se raspali protiv Jakova, srdžba se razjari protiv Izraela,

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²²jer ne vjerovaše Bogu niti se u njegovu pomoć uzdaše.

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²³Pa ozgo naredi oblaku i otvori brane nebeske,

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁴k'o kišu prosu na njih mÓanu da jedu i nahrani ih kruhom nebeskim.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁵Čovjek blagovaše kruh Jakih; on im dade hrane do sitosti.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁶Probudi na nebu vjetar istočni i svojom silom južnjak dovede.

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁷Prosu na njih mesa k'o prašine i ptice krilatice k'o pijeska morskoga.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁸Padoše usred njihova tabora i oko šatora njihovih.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

²⁹Jeli su i nasitili se, želju njihovu on im ispuni.

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³⁰Još nisu svoju utažili pohlepu i jelo im još bješe u ustima,

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³¹kad se srdžba Božja na njih raspali: pokosi smrću prvake njihove i mladiće pobi Izraelove.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³²Uza sve to griješiše dalje i ne vjerovaše u čudesna djela njegova.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³³I skonča im dane jednim dahom i njihova ljeta naglim svršetkom.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁴Kad ih ubijaše, tražiše ga i opet pitahu za Boga;

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁵spominjahu se da je Bog hridina njihova i Svevišnji njihov otkupitelj.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁶Ali ga opet ustima svojim varahu i jezikom svojim lagahu njemu.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁷Njihovo srce s njime ne bijaše, nit' bijahu vjerni Savezu njegovu.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁸A on im milosrdno grijeh praštao i nije ih posmicao; često je gnjev svoj susprezao da ne plane svom jarošću.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

³⁹Spominjao se da su pÓut i dah koji odlazi i ne vraća se više.

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴⁰Koliko mu prkosiše u pustinji i žalostiše ga u samotnom kraju!

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴¹Sve nanovo iskušavahu Boga i vrijeđahu Sveca Izraelova

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴²ne spominjuć' se ruke njegove ni dana kad ih od dušmana izbavi,

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴³ni znakova njegovih u Egiptu, ni čudesnih djela u polju Soanskom.

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁴U krv im pretvori rijeke i potoke, da ne piju.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁵Posla na njih obade da ih žderu i žabe da ih more.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁶I predade skakavcu žetvu njihovu, i plod muke njihove žderaču.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁷Vinograde im tučom udari, a mrazom smokvike njihove.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁸I predade grÓadu njihova goveda i munjama stada njihova.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁴⁹Obori na njih svu žestinu gnjeva svog, jarost, bijes i nevolju: posla na njih anđele nesreće.

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵⁰I put gnjevu svojem otvori: ne poštedje im život od smrti, životinje im izruči pošasti.

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵¹Pobi u Egiptu sve prvorođeno, prvence u šatorju Hamovu.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵²I povede narod svoj kao ovce i vođaše ih kao stado kroz pustinju.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵³Pouzdano ih je vodio te se nisu bojali, a more je prekrilo dušmane njihove.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁴U Svetu zemlju svoju on ih odvede, na bregove što mu ih osvoji desnica.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁵Pred njima istjera pogane, konopom im podijeli baštinu, pod šatorjem njihovim naseli plemena izraelska.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁶A oni iskušavali i gnjevili Boga Višnjega i nisu držali zapovijedi njegovih.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁷Otpadoše, iznevjeriše se k'o oci njihovi, k'o luk nepouzdan oni zatajiše.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁸Na gnjev ga nagnaše svojim uzvišicama, na ljubomor navedoše kumirima svojim.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁵⁹Bog vidje i gnjevom planu, odbaci posve Izraela.

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶⁰I napusti boravište svoje u Šilu, Šator u kojem prebivaše s ljudima.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶¹Preda u ropstvo snagu svoju i svoju diku u ruke dušmanske.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶²Narod svoj prepusti maču, raspali se na svoju baštinu.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶³Mladiće njihove oganj proguta, ne udaše se djevice njihove.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁴Svećenici njihovi padoše od mača, ne zaplakaše Óudove njihove.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁵Tad se k'o oda sna trgnu Gospodin, k'o ratnik vinom savladan.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁶Udari otraga dušmane svoje, sramotu im vječitu zadade.

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁷On odbaci šator Josipov i Efrajimovo pleme ne odabra,

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁸već odabra pleme Judino i goru Sion koja mu omilje.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁶⁹Sagradi Svetište k'o nebo visoko, k'o zemlju utemelji ga dovijeka.

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷⁰Izabra Davida, slugu svojega, uze ga od torova ovčjih;

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷¹odvede ga od ovaca dojilica da pase Jakova, narod njegov, Izraela, baštinu njegovu.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

⁷²I pasao ih je srcem čestitim i brižljivim rukama vodio.