¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹And Job answered and said,

²Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

²How hast thou helped the powerless; how saved the arm that is without strength!

³Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

³How hast thou counselled him that hath no wisdom, and abundantly declared the thing as it is!

⁴Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

⁴For whom hast thou uttered words? and whose spirit came from thee?

⁵Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

⁵The shades tremble beneath the waters and the inhabitants thereof;

⁶Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.

⁶Sheol is naked before him, and destruction hath no covering.

⁷Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

⁷He stretcheth out the north over empty space, he hangeth the earth upon nothing;

⁸Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

⁸He bindeth up the waters in his thick clouds, and the cloud is not rent under them.

⁹Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

⁹He covereth the face of his throne, he spreadeth his cloud upon it.

¹⁰En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

¹⁰He hath traced a fixed circle over the waters, unto the confines of light and darkness.

¹¹Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

¹¹The pillars of the heavens tremble and are astonished at his rebuke.

¹²Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

¹²He stirreth up the sea by his power, and by his understanding he smiteth through Rahab.

¹³Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

¹³By his Spirit the heavens are adorned; his hand hath formed the fleeing serpent.

¹⁴Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

¹⁴Lo, these are the borders of his ways; but what a whisper of a word do we hear of him! And the thunder of his power, who can understand?