1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
1And Job continued his parable and said,
2Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
2[As] ùGod liveth, who hath taken away my right, and the Almighty, who hath embittered my soul,
3aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
3All the while my breath is in me, and the spirit of +God is in my nostrils,
4aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
4My lips shall not speak unrighteousness, nor my tongue utter deceit!
5Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
5Be it far from me that I should justify you; till I die I will not remove my blamelessness from me.
6Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
6My righteousness I hold fast, and will not let it go: my heart reproacheth [me] not one of my days.
7Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
7Let mine enemy be as the wicked, and he that riseth up against me as the unrighteous.
8Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
8For what is the hope of the ungodly, when [God] cutteth him off, when +God taketh away his soul?
9Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
9Will ùGod hear his cry when distress cometh upon him?
10Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
10Doth he delight himself in the Almighty? will he at all times call upon +God?
11Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
11I will teach you concerning the hand of ùGod; what is with the Almighty will I not conceal.
12Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
12Behold, ye yourselves have all seen [it]; and why are ye thus altogether vain?
13Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
13This is the portion of the wicked man with ùGod, and the heritage of the violent, which they receive from the Almighty: --
14Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
14If his children be multiplied, it is for the sword, and his offspring shall not be satisfied with bread;
15De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
15Those that remain of him shall be buried by death, and his widows shall not weep.
16Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
16Though he heap up silver as the dust, and prepare clothing as the clay;
17så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
17He may prepare it, but the just shall put it on; and the innocent shall divide the silver.
18Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
18He buildeth his house as the moth, and as a booth that a keeper maketh.
19Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
19He lieth down rich, but will do so no more; he openeth his eyes, and he is not.
20Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
20Terrors overtake him like waters; a whirlwind stealeth him away in the night.
21Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
21The east wind carrieth him away and he is gone; and as a storm it hurleth him out of his place.
22Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
22And [God] shall cast upon him and not spare: he would fain flee out of his hand.
23Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
23[Men] shall clap their hands at him, and shall hiss him out of his place.