1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
1And Job continued his parable and said,
2Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
2Oh that I were as in months past, as in the days when +God preserved me;
3då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
3When his lamp shone over my head, [and] by his light I walked through darkness;
4Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
4As I was in the days of my youth, when the secret counsel of +God was over my tent,
5då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
5When the Almighty was yet with me, my young men round about me;
6då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
6When my steps were bathed in milk, and the rock poured out beside me rivers of oil! ...
7När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
7When I went out to the gate by the city, when I prepared my seat on the broadway,
8då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
8The young men saw me, and hid themselves; and the aged arose [and] stood up;
9Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
9Princes refrained from talking, and laid the hand on their mouth;
10furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
10The voice of the nobles was hushed, and their tongue cleaved to their palate.
11Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
11When the ear heard [me], then it blessed me, and when the eye saw [me], it gave witness to me;
12ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
12For I delivered the afflicted that cried, and the fatherless who had no helper.
13Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
13The blessing of him that was perishing came upon me, and I caused the widow's heart to sing for joy.
14I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
14I put on righteousness, and it clothed me; my justice was as a mantle and a turban.
15Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
15I was eyes to the blind, and feet was I to the lame;
16Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
16I was a father to the needy, and the cause which I knew not I searched out;
17Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
17And I broke the jaws of the unrighteous, and plucked the spoil out of his teeth.
18Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
18And I said, I shall die in my nest, and multiply my days as the sand;
19Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
19My root shall be spread out to the waters, and the dew will lie all night on my branch;
20Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
20My glory shall be fresh in me, and my bow be renewed in my hand.
21Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
21Unto me they listened, and waited, and kept silence for my counsel:
22Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
22After my words they spoke not again, and my speech dropped upon them;
23De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
23And they waited for me as for the rain, and they opened their mouth wide as for the latter rain.
24När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
24[If] I laughed on them, they believed [it] not; and they troubled not the serenity of my countenance.
25Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
25I chose their way, and sat as chief, and dwelt as a king in the army, as one that comforteth mourners.